kort positions uppdatering
Natibou
Hans and Monica Ahlinder
Sun 28 Mar 2010 13:44
|
pos 5:32 S 100:30 W
Vi har nu fått lite sämre väder med avseende på
sol, dvs det är mulet och ibland får vi korta regnskurar. Lite "tråkväder" kan
man väl säga. Vindarna är i princip sydost men oscillerar +- 20 grader och från
8 till 20 knop, så det blir omtrimning av kurs o segel hela tiden. Minor
problem! Eftersom vi hela tiden har vinden in från aktern och fortfarande gör
bra framfart genom vattnet, bland annat med hjälp av en fin medström
också.
Har försökt fiskat med två spön ute hela dagen, men
inte ett napp ännu. Har japsen dammsugit hela stilla havet? - ryktet säger det,
åtminstone på tonfisk.
Inga speciella händelser ombord igår den 27 mars.
Vi håller dock så sakteliga på att ta täten i fältet av 30 BWR båtar. Vi är
andra båt nu, och sannolikt så går vi förbi den som ligger först (och som
startade en dag före oss från Galapagos...) om cirka 24
timmar. Tänk om vi hade haft gennakern
också, då ....
Vi får se vad som väntar oss den 28, men det ser ut
att bli en riktigt grå dag, soluppgången uteblev helt
idag. Vi har haft en hel del "radiochat" i natt med dem
andra båtarna, ett sätt att hålla tristessen borta, och hålla en vaken, på dem
långa nattpassen. Bland annat har två båtar tvingats vända om tillbaka till
Galapagos efter att ha fått problem med sina motorer, ett klokt beslut när
man har 3 veckor framför sig - dem var bara 2 dagar ut. VI hopps o tror att dem
kan ansluta senare. En annan av våra båtar, ett stort specialbygge från
Sydafrika har efter återkommande styrningsproblem också beslutat att helt
avbryta jorden runt seglingen med BWR. Dem återvände till Panama för en vecka
sedan, dem kom aldrig fram till Galapagos.
Kaptenen och pappan ombord på en av de Engelska
discovery 55 båtarna (Roundabout), och med dem finaste/härligaste människorna
ombord - fick en allvarlig stroke i hjärnan i hamnen på Galapagos. Han blev
kortvarigt förlamad längs med ena sidan av kroppen, och föll ihop på gatan strax
innnan middagstid. David som han heter är lika gammal som jag, och dem har två
små barn med sig på resan. Dem har nu tvingats hyra in en skeppare som tar båten
till Tahiti, och hela familjen har nu flugit hem till England med
medicineskort. Vi hoppas alla att David och hans familj återansluter i
Tahiti i Maj - och det är också deras högsta önskan. Ingenting är
självklart och det här gör mig bara mer motiverad att fortsätta göra vår
drömresa. Ingen vet hur lång tid man har då man kan vara frisk nog att genomföra
en krävande och givande resa som den här. Vi är väldigt tacksamma för att
få vara så friska som vi är.
/Hans
|