Saint Lucia, vi är här nu!

 

Lördagens afton avslutades med vad tror ni? Jo, just det ett gäng feta gubbar, och några ordentliga regnskurar. Vi seglade förbi Roland ombord på Gunsan som var på ena sidan ett stort svart moln och vi på den andra sidan. Vi såg varandras lanternor i mörkret och pratade lite segling, och lite cykling, på VHF:en och önskade varandra lycka till med våra respektive målgångar. Onekligen ett ganska overkligt sammanträffande!

 

Tyvärr blev det ju så att vi nu fick angöra Karibien i ösregn och mörker. Anders förslag att vi skulle dreja bi några timmar och sedan segla in gryningssol/dagsljus med Martinique i norr och Saint Lucia i söder (det är ganska mäktigt efter två veckor på Atlanten vet vi alla av tidigare erfarenhet...) röstades brutalt ner till förmån för vikten av att göra en riktigt bra tid. Anders ville liksom suga på karamellen ett tag till och har fortfarande svårt att förstå varför... Det blev nu istället en ganska stökig angöring i kolmörker med målgång i absolut ösregn och, hör och häpna(!), några riktigt sköna gubbar från hyllan, klockan 06: 05 UTC (02:05 lokal tid). Totalt 13 dygn, 17 timmar och 5 minuter. Vi ligger, på korrigerad tid etta i vår klass, men jagas av en annan svensk båt som måste komma in inom nitton timmar för att knipa segern. Vi önskar honom så klart lycka till, men bara till en viss gräns... Alldeles oavsett var vi trettonde båt i mål, av drygt 200.

 

Det blev en på flera sätt onödigt stökig ankomst, och vi var förtöjda inne i hamnen ca två timmar senare. Vid kajen möttes vi mitt i natten av en liten kommitté med fruktkorg (med en flaska rom mitt i (?!) och varsin Rum Punsch). Vi skålade, gjorde det mest nödvändiga med båten, och samlades för en gruppbild nere i salongen, tämligen jättetrötta. Vi lovar att det kändes skönt att sätta sig så!

 

Ombord på Spirit just nu (idag är det beordrad vilodag för hela besättningen!): Tompa snarkar ljudligt i salongssoffan, Pia sover (men snarkar inte), Erik sover. Endast Anders är vaken.

 

Det som återstår nu är några dagars jobb under en diger lista med saker som skall åtgärdas, innan, förhoppningsvis, nästa etapp(er) runt klotet. Kanske vi även hinner med några sköna bad och lite kul ljug tillsammans med de andra besättningarna borta på bänken. Det finns en hel del sköna historier i en sådan här hamn kan man gissa.

 

Dagens låt blir naturligtvis: Hallå hallå hallå hallå Västindien med Lotta Engberg!

 

Ikväll bjuder Pia generöst på middag på Spinnakers vid stranden i Rodney Bay, inkl Happy Hour, och chans till skådande av The Green Flash när solen försvinner i havet (Myth eller Truth?). Det ser vi mycket fram emot! Anders ska se om det går att fånga blixten på bild, den här gången...

 

Nu är det dags att avsluta, men det finns så mycket mer att berätta om vår fina resa tillsammans, och det kommer vi göra. Var och en på vårt eget lilla vis. Vi tackar nu varandra för bra ledning, vackert väder, hårt och gott arbete, några bitar mat, superfin segling och många sköna skratt. Vi tackar Spirit som så snabbt tog oss ända hit, och alla härliga delfiner och andra djur som guidade och gladde oss, dag som natt. Vi tackar naturligtvis också alla er läsare som följt oss på vägen!

 

Så länge skutan kan gå, så länge hjärtat kan slå, så länge solen den glittrar på böljorna blå... (och vi vill naturligtvis rätta gårdagens strof som skall vara passadvindens smekning av våra pannor (och inget annat...)

 

Let’s go Liming!

 

Over and out från Pia, Erik, Tompa och Anders, ...och Spirit V

 

PS Nu när valda delar av besättningen vilat färdigt är det arbete som gäller. Så blev det med den vilodagen...

 

PPS Vi får se vad Pia skriver om sina kära gubbar nedan:

 

 

Pias väderhörna