Spirit V ARC - Dag 11, 2/12, Bar a två Gotland runt kvar
Spirit
Erik Lindgren/Pia Hultgren
Wed 2 Dec 2015 20:48
|
16:59.81N
49:04.14W Vid
nattpassets inledning beslutade vi oss för att ta ner spinnakern. Vinden hade
ökat och vi ville inte riskera att bli tagna med 250 kvadrat försegel uppe i
fall vinden skulle öka ännu mer. Seglet kom ner, men med en reva, och salongen
förvandlades snabbt till segelloft. Erik och Tompa satt uppe på natten och
tejpade. Seglet är nu fixat. Robban vaknade till liv och styrde tillsammans med
Anders på småtimmarna. Natten och dagen bjöd på skiftande förhållanden och vi
har haft god fart ända tills vinden nu lade sig något. Lite otur med tanke på
att vi just tagit in ett rev i storen för att få en lite lugnare natt. Skepparn
är just nu lite frustrerad och vi andra hoppas att det snart ska börja blåsa
igen... En
händelse, bland ett gäng andra, idag var att vi seglade igenom flera stora sjok
med sjögräs. Efter ett tag blev det trögt att styra och det var uppenbart att
det fastnat i rodret, och så kunde vi ju inte ha det. Genuan rullades in, vi
lovade och backade i hög fart med vinden, och sjögräset lossnade.
Praktiskt! Dagens
låt blir Go West med Village People och som bubblare väljer vi just nu
Optimistic med Sounds of Blackness, bara för att vi hoppas stenhårt på att det
ska komma mer vind snart Dagens
Djur Blir fåglarna som flyger omkring oss. I
skrivande stund har vi 703 sjömil kvar till målet. Lika långt som två Gotland
Runt. Ombord
på Spirit just nu: Båtsnack med Pia, Erik och Tompa i sittbrunnen. Anders
funderar på hur många fina cyklar man skulle kunna tillverkat med all kolfiber i
Spirit. Bara spinnakerbommen skulle ledig räckt till ett
trettiotal. Vinden
har nu kommit tillbaks i schysst styrka, solen gått ner och nattpasset ska strax
gå på. Nedan
följer Pias utlovade förklaring till gubbfenomenet. Pias väderhörna
Omgiven av gubbar ja. Så sant
 De tre
tvåbenta som struttar runt här är dock inte gubbiga alls –utom just hur dom går
och rör sig på båten. Dom är snarare riktigt schyssta seglargrabbar! Snart också
tre bruna, glada pepparkaksgubbar.Annars handlar gubbarna jag har omkring mig mest om moln i olika form
och storlek, Cumulus (Cu) och Cumulonimbusmolnen (Cb)
Från de små “Cumulus Humilis” som här fått manet “Tussar” till
giganterna, med nytt namn, “Cumulus Monstrus” (Cb). Däremellan hittar man alla
varianter. Med ett vant öga lär man sig se dess intension, vad har dom i
görningen....
Signalen man ska lära sig se är om gubben har energi som tilltar eller
avtar liksom. Här gäller det att följa såväl vad som bubblar ur gubbens inre
till att studera den yttre shapen och ev förändringar i form och färg. Har
gubben börjat få som yvigt hår på toppen eller tvärs igenom (har för mig det
kallas Pilatus), är det att tolka som små horn i pannan och man bör säkra upp
med ett rev i storen och/eller byta kurs. Den gubben har potential att bli
en Cumulus Monstrus. Det allra värsta är om ett gäng Monstrus gaddar ihop sig i
ett cluster. Då är det ofta läge för två rev och full mundering med sjöställ och
stövlar. Ett Monstrus kan innehålla 50-100 tusen ton vatten... och energin ger
vindar på minst styv kuling.
Onsdagskvällen är lugn. Just nu två snarkandes, sovandes och en
styrandes “gubbe” ombord. I horisonten finns lite diffust växande
“Mediocris-gubbar”. Ser fram emot mån-uppgången så kan man lättare följa och ha
koll på gubbsen därute! Stay
tuned! |