Position 59:32:45N 16:36:8E

Tahitidrömmen med egen segelbåt har gått i uppfyllelse. När Magnus och jag träffades år 2000 tog det inte lång tid innan vi började prata om att segla. Magnus hade lång erfarenhet av båtar, i synnerhet motbåtar, tillsammans med sin dåvarande familj. Själv hade jag endast två veckors segling men som den ja-sägare som jag är så höll jag med om att det vore roligt att segla långt.

2003 köpte vi vår första segelbåt, en långkölad 36 fots båt. Det var en Bacchant med namnet Lola. Vi hittade det första namnet i gamla köpepapper – hon var döpt till Resoluta – så vi tog tillbaka det namnet. Vi övade på henne varje sommar. 2006 gifte vi oss och vår smekmånad varade i två månader och då seglade vi till Stockholm, Åland, Finland, Estland, Gotland och åter till Västerås. Yes! Vi ville segla mer och långe – det visste vi när vi kom hem.

I juni 2009 kastade vi loss i Västerås för att segla ner till Tyskland efter att först besökt de danska öarna Bornholm och Christiansö. Lyckliga seglade vi vidare till Tyska Travemunde. Där fick vi hjälp med att ta ned masten så den blev liggande på båten för att sedan gå som motorbåt genom alla kanaler och slussar ned till Svarta Havet.

Tre månader senare hade vi erfarenhet av 62 slussar, stora som små, låga som höga och 11 länder. Danmark, Tyskland, Österrike, Tjeckien, Ungern, Slovenien, Kroatien, Serbien, Rumänien, Bulgarien och Turkiet passerade vi genom. Det var en härlig resa på kanalerna, så många vackra medeltida byar och vacker natur och vi passerade Bosporen och Istanbul och ut i Medelhavet.

I November 2009 lämnade vi båten för vinterförvaring i Turkiet för att återkomma i april och fortsätta vårt äventyr i Medelhavet. Här blev vi kvar i det vackra Turkiet i två hela år. 2011 fann Magnus en större och väldigt vacker båt på nätet. Den låg i Antigua i Karibien och ägdes av ett engelskt par som nyss seglat jorden runt på 16 månader med den. Vi tog flyget dit och när vi reste hem så var vi ägare till den 55 fot långa Tayana segelbåten med namnet Freewheel.

Vi hade innan vi reste till Antigua börjat drömma om att segla ännu längre. Båten fraktades till Turkiet genom de gamla ägarnas försorg och vi började göra en makeover när vi fick henne. Nu besökte vi Grekland, Italien, Sicilien, Malta, Tunisien, Sardinien, Mallorca, Spanien och Gibraltar. Nu skulle vi göra vår längsta seglats ifrån Gibraltar till Kanarieöarnas Las Palmas – sex dygn. Allt var spännande och nytt för oss. Solnedgångar, soluppgångar, rysliga scolls (kortvariga häftriga regnskurar), delfiner och knölvalar. Dagarna kom och gick och så i Oktober var vi framme i Las Palmas.

Vi hade anmält oss till att segla till Karibien tillsammans med ARC (Atlantic Rally Cruising). 225 båtar startade samtidigt och målet var den Karibiska ön Sankt Lucia. Vår vän Thomas från Turkiet anlände med flyg till Las Palmas två veckor innan för att segla med oss över Atlanten. Den 28 november 2012 startade vi vår översegling till Karibien. Vi hade en oerhört ruff segling där de första 10 dagarna blåste hela tiden cirka 15 sekund meter. Det tog oss 16 dygn över Atlanten och vi var framme den 12 December. Många gånger under den resan undrade vi vad och varför utsätter man sig för något så obekvämt. Fram kom vi och det firades tillsammans med alla de andra båtarna. Tomas fru AnnaLena kom via flyg och seglade med oss en månad i Karibien.  Vi besökte en massa små vackra öar. När de reste hem så fixade vi lite på båten sedan fortsatte vi att segla runt bland de karibiska öarna. Min bror och svägerska seglade 6 veckor med oss.

Vi lämnade Freewheel i Sankt Lucia i maj och åkte åter till Sverige och Turkiet och återkom till Karibien i Januari året därpå. Magnus son kom också över och seglade med oss.  I skrivande stund vet jag knappt hur många öar vi besökte i Karibien.

Under år 2014 tillbringade vi bland annat två månader på Martinique och fick besök av Magnus bror i två veckor.

I början av mars 2015 seglade vi från Martinique till Panama med ett stop på San Blas öarna. Nu hade vi bestämt oss för att gå ut genom Panama-kanalen och segla vidare till Franska Polynesien. Det var en förfärlig bedrövlig segling efter några dagar sedan vi lämnade Martinique med vågor som var enormt stora. Magnus upplevde de lika höga som masten och de bröt över oss. Ovädret varade i 2-3 dygn och det gjorde oss lite skärrade och vi beslutade oss för att skjuta upp resan mellan Panama och Polynesien tills nästa år.

Vi slickade våra upplevda sår med lugnt liv på de fantastiska öarna SanBlaas bland YalaKuna-indianerna. Efter tre veckor seglade vi till Shelter Bay Marina i Panama. Här tog vi ett beslut att nästa år fortsätta till Galapagos övärld och vidare över Stilla Havet till Polynesien. Ny lyxade vi oss med en flygtur till Andernas vackra bergskedja och landet Peru.  Vi var där i två veckor och gjorde massor av besök som Lima, Machu Picchu och staden Cosco. Vi reste med tåg utmed dalgångarna. Njöt av den makalöst vackra naturen uppe i Anderna. Jag är så oerhört förtjust i Lama-djur – Alpacka – så jag fick en av mina drömmar uppfyllda. Vi reste hem till Sverige och njöt av sommaren.

Januari 2016 var vi tillbaka i Panama och vår båt med ny entusiasm och seglarlust. Först seglade vi till Galapapagosöarna och det tog cirka en vecka. Vi stannade där cirka 14 dagar. Sedan började vi segla vår längsta resa över öppet hav. Detta år hade vi bestämt oss för att vara fyra stycken på båten. Mike och Grace var vänner till oss sedan ett par år tillbaka följde med oss över havet. Från Galapagos till Marquesas Hiva Oa tog det oss 28 dygn. Stolta kom vi fram till Hiva Oa. Alla var friska men båten trilskades en hel del. Autopiloterna slutade att fungera efter Galapagos så vi fick handstyra dag och natt. Dessutom gick förstaget sönder så vi kunde ej använda våra dubbla genuar utan fick segla med fock och storsegel vilket gjorde att seglingen tog längre tid. Watermakern gick också sönder under seglatsen. Väl framme njöt vi men under våra nattpass över Stilla Havet satt vi ofta och drömde om vår älskade sommarstuga i Sverige.

En natt frågade jag Magnus om han längtade hem och där erkände vi båda för varandra att vi kände oss klara med seglarlivet. Vi är bortskämda med för bra liv hemma. Den natten tog vi ett beslut  -återkommer med det senare i berättelsen.

Vi seglade efter Hiva Oa till andra Marquesas öar som Fatua Hiva och ett par atoller. Det var spännande att få komma inseglade in i en söderhavs atoll med egen båt. Lika spännande var det att komma i egen båt till Galapagos-öarna - minnen för livet. Innanför atollerna dök vi, såg mängder av hajar, två stora murenor och andra vackra och läskiga sjödjur. Jag uppskattade pärlodlingarna – vi besökte även en ”fabrik” där vi fick lära oss massor om odlingarna av dessa ”svarta” pärlor.

Efter ett par dagars segling ifrån atoll-öarna kom vi fram till Tahiti. Vi fann en marina strax utanför staden – där startade en hektisk tid.

Vi sålde båten. 10 år har vi varit gifta. I 10 år hade vi drömt om att segla långt. Nu har vi gjort detta och vår dröm är genomförd. Lyckliga är vi! Lyckliga är de två Australiska män som köpte vår fina Freewheel. Magnus och jag är två äventyrliga själar så vem vet vad som kommer ske efter dessa 10 års segling – endast stjärnorna vet.

Tack för att du följt med oss på vår resa genom vår Blogg. Härmed upphör vår blogg. Vi önskar våra läsare allt gott – på land och till havs.

Annelie och Magnus

Augusti 2016

Almö-Lindö