Välkommen ombord igen!

Vi bryggseglar ända sedan 1 januari. Inga överraskningar för oss, vi visste detta. Har en hel del att göra på båten innan våra medseglare kommer hit. Vi byter segel, fock o genua och beställt två nya twins som fungerar som en ”spinnaker” när vi är på långa distanser. Vi byter även ut frysboxen för den fungerar inte så bra. Magnus vill ha fler solceller så vi blir nästan helt självförsörjande på el utan att ta till motorn eller generatorn till hjälp,. Det är säkert mer som vi har gjort men det får räcka.

Båten mådde bra när vi kom ner till Shelter Bay Marina efter att ha stått på land i 7 månader. Över förväntningarna faktiskt. Tufft klimat för en ensam båt uppställd i djungeln. Vi hade täckt in hela båten med ett canvas överdrag + en avfuktare som gått natt och dag inne i båten. Vi umgås med många amerikanare, engelsmän, kanadensare, australiensare och nya zeeländare. Happy hour varje kväll om man vill. Vi kör ofta snålvarianten med eget dricka, egna snacks och sitter utanför marinans restaurang. Långseglare lever snålt eftersom inkomsterna är ringa och utgifterna stora – speciellt om man har levat på en båt i många år. Vi träffar  så många otroliga människor så det är stoff för en hel bok.

Amerikanarna är speciella, skrattar o tjoar o låter. De heter oftast Bill, Paddy, Bobby, Willy, Peggy, Ricky – kvinnor som män. De är också makalösa på att komma ihåg vårt o andras rätta namn. Vi säger deras båtnamn om vi ens kan det. Pinsamt. Australiensare o Canadensare är lättast att trivas med. De har liksom ett lugnare sätt – dessutom hinner man med att förstå dem. Nya Zeeländare är också lugna men de har en speciell engelska. Himla trevligt med alla nationaliteter men vi är ändå svenskar.

Vi ligger i en marina med gångväg till djungeln. Vi hör aporna vråla högt och rysligt varje kväll och morgon. En del mornar 06.30 tar vi mackor o kaffe plus varsin stol och går ut i djungeln, sätter oss tysta och ser djuren vakna. Alla har koll på oss men vi har bara tur om vi ser dem förutom aporna som är nyfikna. Våra djungelfrukostar är ljuvliga.

Dagarna går fort och på torsdag kommer våra medseglare med flyget från Canada. Deras namn är Mike o Grace och vi känner dem ifrån Bodrum. Vi mötte dem där när de seglade sin båt efter Turkiska kusten. Vi umgicks med dem under två somrar utan att veta att det skulle bli så här. De har lagt upp sin båt på land i Spanien för att segla med oss till Australien. Det är vi väldigt glada över.

Den 7 mars går vi igenom Panama-kanalen med vår båt. Innan dess skall vi besöka Panama karnevalen i Panama och sedan segla till San Blas öarna för att Mike o Grace skall få träffa  indianerna.

Vi hörs igen

Annelie (vid pennan) och Magnus