syFreewheel
Magnus & Annelie Kristiansson
Sat 21 Mar 2015 16:54
San Blas Islands  - Position 09:35:008N 78:40.410W 

15 mars


Nu har vi kommit ifatt med sömn, mat och städning efter den tuffa överfarten av Karibiska havet.


Här är litet att se på för ögat men det lilla är verkligen starkt och berör en väldigt mycket. För oss nordbor kan dessa öar tyckas paradiset, men så tufft för människorna som lever här. Fiskande indianer sedan urminnes tider de kallas Kuna indianer, Kunas. Här är det kvinnfolket som är de styrande.


De lever på fiske, kokosnötter och numer turism och med det ett slags broderat hantverk som kallas molas. Tur för dem att några turister som vi hittar hit. Så de får in lite pengar. Presenter som kepsar, gamla rep mm tar dom tacksamt emot. Måste ge dem en eloge, de är för stolta för att tigga. Så det är himla roligt att skänka något när man inte vill handla fisk varje dag av dem.


Kuna Yale är en lång ökedja utmed Panamas kust. En ung man sa oss att det är 365 stycken öar varav det bor folk på ca 48. På de flesta öarna bor det endast en familj. De kallar det familj men det är en släkt. När en flicka gifter sig vid 14 års ålder flyttar pojken till hennes släkt. Fem barn är numera vanligast att varje kvinna föder. Inaveln är stor pga att de ogärna släpper in andra än Kunas. 


Vi har sett många albinos, stackars människor att födas i denna sol utan pigment. Vem vet kanske det är ett inavels resultat. På några öar finns upp till 300 -400 personer de har något som kallas kongress, det är ett slags samlings ställe mitt på ön där allt bestäms och allt händer. På de öarna har de kvinnor som kallas president, det kan vara flera. Öarna är inte större än man kan gå runt den på tio minuter. Där bor alltså 300 människor, gissa om de bor tätt.


Våra pengar kom dem väl till pass, vi har sett att det lyser en glödlampa hos en del. Det har köpt solcells platta. Dessutom har de skola för barnen på större öarna, och då gäller skoluniform. De äldre ungdomarna måste flytta till fastlandet för att fortsätta skolan efter åk 6. Det kostar mycket pengar med skola och internat.

Några få har motor båt men de allra flesta paddlar i sina enkla kanoter ur holkade trädstammar. Ofta slitna med hål i botten så det betyder en ror och en öser hela tiden.


Här blåser det hela tiden, men korallreven runt dessa öar gör att vågorna bromsas upp. Så det gör det möjligt att bo här, annars hade både palmer, hus , folk spolats bort på ett ögonblick. I den här delen är det till och med orkanfritt, pga detta har Kunas alltid kunnat leva här. Husen är söta när dom är byggda på gammalt traditionellt vi, men lika ofta har man byggt dem med bröte som flytit i land. Gamla plåtar, dörrar, presenningar gamla segel ifrån båtar sin förlist. (Det ligger fem vrak runt oss som förlist bara på detta året).


Jag hoppas vi får chansen att få följa med någon hem till deras ö och bostad. Det vore lycka. Vi har mycket att lära av dem.

Kuna männen och pojkarna är så små växta ser ut som 15 åringar, kvinnorna desamma men ännu en storlek mindre. En och annan kvinna modell kort, bred finns. Lever de på kokospalmer  o fisk?


Vi har så många funderingar på dessa människor. Det skall bli roligt att få se mer av dem och svar på våra frågor.(Om det går).


I morse fick vi besök av en kvinna som kom paddlande ensam i en kanot. Hon var i 50 års åldern, hostande ålade hon sig ombord hos oss. Hon hade en hink med lock med sig och i den hade hon broderade alster ifrån sin ö. Den omtalade broder tekniken Mola. Hon plockade upp det ena efter det andra samtidigt som hon oavbrutet hostade. Hon var klädd som alla kvinnor är här. Mycket tyg, alla färger och stort tyg stycke virat om mage o ben. En blus med ärm och ovanpå det ett broderat liv. Svårt att beskriva. Kvinnorna är inte glada att bli fotograferade, men om man betalar en dollar går det ibland att få en bild. Detta gäller bara de äldre kvinnorna.


De här broderierna är endast här på San Blas öarna de sys. Historiskt var det tatueringarna på kropparna men efter att Spanjorerna och Holländarna kom hit med nymodigheter som tyg så upphörde kroppsmålningarna och man började brodera dessa kropps mönster på kläderna.

Det är fantastiskt att de fortfarande bär dessa kläder!


Jag kan också se att de bär pärlarmband på armar och ben 20cm höga. Dessutom har de äldre kvinnorna guld i näsan, inte en ring utan något som sitter inne i näsan. På näsbenet.


Självklart handlade vi Molas av henne, hoppas det var en glad kvinna som lämnade oss.


Se fotot på hennes kanot där hon har parkerat den bredvid vår….Det heter. Oväntat Besök!


Annelie

 

JPEG image

JPEG image

JPEG image

JPEG image

JPEG image

JPEG image

JPEG image

JPEG image

JPEG image

JPEG image

JPEG image

JPEG image

JPEG image

JPEG image

JPEG image

JPEG image

JPEG image

JPEG image

JPEG image

JPEG image

JPEG image

JPEG image