Position 09:48:501S 139:01:950W

Stilla Havet – Valborgsmässoafton

Tänker på Er där hemma när ni står vid valborgselden och hälsar våren välkommen. Det är inte utan att man längtar hem ….

Själv sitter jag i sittbrunnen på båten långt ute i Stilla Havet. Vi är nu cirka 250 sjömil (innebär 50 landmil) när Hiva Oa i Franska Polynesien. Magnus sitter vid min sida och läser boken ”Svinalängorna”. Grace sitter med sodoku och Mike har vakten. Det är varmt, solen är fortfarande het och klockan är ca 1700. Vi har förstås solskydd men solen står lågt den här tiden. Jäkla sol! Det är vad jag tänker ofta nuförtiden, man gör allt för att slippa den.

Idag är det tre veckor sedan vi lämnade Galapagos övärld. Vi hade bytt ut genuaseglet mot twins, alltså två stora segel som med varsina spinnakerpoler skall spännas ut så det ser ur som en fjäril med vingar. Det skall fungera bra när det är som här, vinderna kommer helt eller delvis bakifrån.

Förväntansfulla gav vi oss iväg, båten fylld med allt, mat i massor, 1000 l diesel och extra dunkar därtill. Första timmarna flög vi fram i 8 knop, inget oljud från motor, inget gungande trots vågor. Härligt detta blir br.

Dag 1,2 och 3 förflöt bra men större vågor och mer och mer dunk, dunk. Magnus upptäckte att fästet nertill på twinseglen gled upp och ner. Satt ej fast och det blev den fara för att dessa båda megastora segel skulle kunna komma loss. Så vi torg in dem för att inte användas mer. Skit – alla blev besvikna men säkerheten först.

Nu seglade vi med fortfarande bra vind men betydligt långsammare. Stor segel och fock är vad vi har att använda fram till Hiva Oa. Helt OK.

Två tre dagar förflöt bra, lite fuffa vågor men man kan bara gilla läget. Den sjätte dagen mötte vi några valor tillsammans med massor av delfiner. Delfinerna kom och hälsade på oss men valarna höll sig på långt avstånd.

På ett nattvak hör Magnus ett pipande ljud till och från vid autopiloterna. Ljudet kom oftare och oftare, vi såg på varandra …… handstyra till Söderhavet?

Japp det var vad som hände, autopiloterna slutade att fungera.

Deppigt det här är inte kul. Mike och Magnus letade fel och försökte med allt i flera dagar men vi fick helt enkelt acceptera detta nederlag. Grace gjorde upp ett styrschema, 3 timmar per par natt-tid och dagtid 1-2 timmar per person.

Det som skulle bli en av de finaste seglingsupplevelserna gick i kras. Utan autopiloter och utan de stora seglen fick vi nu infinna oss med mycket mera jobb, lägra fart, mindre sova ……

Med dagarna kom nya problem, vinden avtog mer och mer och ändrade riktning. Vad fasen göra?

Efrer ett dygns tänkande ifrån ”kaptenerna” beslutades att det skulle ”grävas” fram det mega paket som ligger längst underst i förens ”källare”. Ett stort segel som kallas ”Crusing chute” eller Gennaker. Kusligt! Det hade vi aldrig provat förut. Som tur var hade Mike erfarenhet av detta. Den dag det var rätt vindriktning och lite vind grävdes det fram ur gömman. Efter många om och men var det på plats. Det fungerade perfekt. Två trötta, svettiga mån pustade ut och tog en öl för att fira. Nu dubblades farten 7-8 knop och glädjen var hög. Tyvärr fortfarande med handstyrning. Gennakerna är stor, röd och blå mönster – så himla tjusigt att se det uppe. Den ser ut som en spinnaker fast är lite mindre.

Det är konstigt men dagarna gick och nätterna förflöt snabbt. Så många vackra stjärnfyllda nätter och soluppgångar och solnedgångar vi njutit av. Grace och jag lagade mat varanna dag. Mike är en krävande mat gourmet så Grace lagade i denna värme och gungande miljö mat i ofta tre timmar. Min lunch tog högst en timme – maten smakar inte något vidare under dessa förhållanden tycker jag.

Imorgon beräknar vi att komma fram till målet. Först skall jag kasta mig i havet och skrubba hela kroppen från topp till tå. En hårtvätt modell 3 schamponeringar. Sedan skall Magnus och jag hälla upp varsin stor whisky. Det har vi planerat för flera nätter sedan.

Vi hörs!

Annelie