Position 08:55 S 140:06 W

Marquesas övärld är en vild skönhet dit turismen ej kommit förutom för seglare. Dom här öarna käns genuint oförfalskade. Inga hotell och ett fåtal bilar, livsmedelsbutiker som på den gamla tidens Sverige. Byns affär har så lite varor så man förstår ej att livet går runt. En gång i veckan kommer ett litet lastfartyg med ett fåtal kontainrar med varor såsom cement, byggmaterial och så livsmedel till butikerna.

Marquesas övärld består av 10 öar varav 6 stycken är bebodda. Då det är två, tre eller fyra byar på varje ö så känner alla varandra. Det är mycket att förundras över.

Hiva-Oa var första ö som vi kom till med 2400 invånare. De hade en liten hamn och dit kom ett fartyg en gång i veckan. Alla Marquesas öar är vulkanöar som stupar rätt ned i havet och alla är mer eller mindre skogsklädda så det är en grönska som är bedårande.

Näsa ö – Fatu-Hiva var absolut det vackrast jag sett. En liten vik (där seglare låg) en söt liten by med 200 människor. Bygatorna var utan trafik och en liten butik med konservburkar, en frys med lite kött och Glass. Innan man gick in i butiken fick ta av sig skorna!! Grönsaker hittar vi väldigt sällan. Det vi köpt på öarna är grapefrukt (jättestora och megastora) och lime. Ibland hittar Mike och Grace bröd till deras stora lycka – de är de största bröd och ostälskare vi känner. Vi har det lättare – havregrynsgröt varje morgon.

Invånarna vårdar och plantera vackra stora blommande växtor. Det är också duktiga på hålla efter – inget skräp någonstans – allt eldas upp.

En händelse som får mig att le är att när vi en förmiddag strosade runt i byn så vid ett litet torg satt det en liten grupp vältatuerade 30-35 åringar. Vi berömde deras tatueringar som var på hela kroppen, även ansiktet och tom bakom öronen. Dom fnittrade och försökte med några ord engelska tack för komplimangen (deras språk är ursprungs polynesiska och franska). En av männen fnittrade mer och betedde sig annorlunda och vi sa till varandra: Undrar vad han gick på för något?

Nu kommer det roliga: Två kvällar efter var vi i deras sporthall för det var årets musikgruppstävling med grupper ifrån de olika öarna. Lokalmusik – hur trevligt som helst och mycket att se och njuta av. Hur som helst, som vem var inte den uppklädda confrencieren om inte just den taturerade halvfulla/höga mannen vi talade med. Vi skrattade gott åt våra förfärliga fördomar.

I mina tankar sänder jag honom en jättestor ursäkt. Han gjorde ett kanonbra jobb den kvällen. En fin kväll att minnas. De är härligt att bli lurad år rätt håll – han var ingen missbrukare!

En förmiddag traskade Magnus och jag iväg på en liten stig genom en ångande fuktig varm djungel mot ett som vi hört vackert vattenfall. Med varsin vandringsstav gick vi i en timme. När vi kom fram klädde vi av oss och kröp ned i vattnet, sötvatten svalt och rent. En stark upplevelse sådant man bar ser på bild. För min del var det under skräckfylld förtjusning som jag badade.

Vi har även stannat på mindre öar och kortare tid. En av dem hade ljus fin snäckskalsstrand till skillnad från de andra som hade svart lavasand eller svarta klippor.

Den största ön som är huvudö har en mycket större vik att ankra i. Här ligger just nu 50 stycken segelbåtar. Det är en bra by som är halvstor med livsmedel och restauranger. Hyfsad internet uppkoppling från en av dem. Vi kom hit igår och njöt av en liten pizza tillsammans med andra seglare på byns pizzeria. Halvgod men dyr. 350:- för en vatten en öl och två små pizzor. Stackare invånare.

Det är härligt att se allt och få uppleva så mycket av resan som vi önskar. Vi är friska och starka men båten trilskas ständigt så speciellt Magnus får ta på sig ett stort ansvar.

Man får ej glömma att detta är ett av världens mest isolerade bebodda öar så här finns ingen hjälp att få – ej heller nya reservdelar att få. Det går att beställa med det tar mycket lång tid och det är jättedyrt.

Vi återkommer när vi kan. Om några dagar skall vi segla mot några atoller.

Kram från oss på andra sidan jordklotet.

Annelie o Magnus