Jösses - en till månad har gått.

Vi lever verkligen ”brygglivet”. Hur trevligt som helst. Vi känner de flesta långliggarna och stämningen är härlig.

Mike o Grace har boat in sig väl och vi har fått in en bra familjekänsla. Mike jobbar alltid med något och Grace älskar att laga mat – kan det bli bättre?

Första helgen de var här for vi in till Panama City där det var en veckas festival. Vi stannade där i två dagar men vi var lite besvikna – hade förväntat oss så mycket mer. Hur som helst så fick vi se hur det går till. Polis säkerheten var enorm. Vi blev kroppsvisiterade och fick visa pass o legitimation. Tyvärr hade vi blivit varnade att ej ha kamera eller andra värdeföremål med oss så det blev inga fotografier.

Hemma i båten har vi väntat på frysdelar till frysboxen. Det arbetet är nu klart. Tre veckors väntan är över.

En dag kom två svenska båtar in i marinan nämligen Balans från Bohus-Malmö med Kerstin o Staffan och Ellinor från Stockholm.

En dag följde vi med åtta andra seglare till Indianstammen som lever långt uppe efter en flod inuti landet. Emberas är stammens namn. Sju olika indian folk grupper lever här i Panama. De här människorna lever numera i en nationalpark. Gott nog för de har löfte om att få bli kvar där.

De tjänar en hel del pengar på att ta emot turister. Vad har de för val? Vi togs emot fint och stamledaren berättade för oss om livet, traditionerna och familjerna. Lunchen fick vi i ett stort blomblad med fisk, matbanan och frukt och grönt. Så vacker tallrik har jag aldrig ätit på.

 Till min stora förtjusning hade de fina hantverk snidade i trä och snidade arbeten ur en kärna ifrån en slags palm. Flätade korgar och fint gjorda smycken. Kläderna var färgglada men det är ett nytt påfynd. Förr hade de flätade tyger av växter och kvinnorna var barbröstade. Den tiden är förbi.

Ja det var en härlig dag med 45 minuter i kanot tur o retur.

Panama har endast 4 miljoner invånare fördelat på indianer, svarta slavättlingar ifrån Kongo (Kongos kallar de sig). Så spanjorer ifrån Christoffer Columbus tid när de var här och roffade åt sig Guld & Silver.

Så det är många språk men spanska är huvudspråket.

Glada kom vi tillbaka till båten. Den sista veckan har nu förflutit så vi tog oss några seglardagar till PortoBello. Dels för att checka att allt är i sin ordning med alla båtens instrument och testa nya seglen, watermakern mm. Dessutom ville vi att Grace och Mike skulle få se något annat än Shelter Bay Marina innan vi går ut genom Panama kanalen till Pacific sidan och mot nya spännande mål.

På måndag kväll skall vi starta vår slussning och beräknar vara ute i Stilla Havet tisdag kväll.

Återkommer go vänner

Annelie (och Magnus)