Jösses nu har vi varit här snart tre veckor. Vädret är ljuvligt, varmt dag och natt med en lagom bris. I båten är det svalt om nätterna.

Har träffat några Tyska båt folk, som talar engelska så vi har umgåtts en del med dem. Varit på beachen med dem och njutit av solnedgång, öl, snacks. Vi saknar Svenska seglare, det blir ensamt utan att tala sitt egna språk. Här är inte en enda Svensk båt.

Vi har legat på en ö grupp som heter Holandes cays. De är inte lätt att minnas öarnas namn som är coco bandero cays, Achuerdup, ikoduo, Aridup cays.

Holandes är en ö grupp med fem småöar, bländvita stränder, turkost vatten, palmer. På kvällarna i mörkret kan man se läger eld på en del av dem. Häftigt att veta att där inne bor det en indian familj. En dag tog vi dingen in till deras ö, hade sett att det bodde en familj med små barn. Utan el, utan söt vatten. Det började med att tre unga pojkar kom i kanot ut till oss och pekade på en mobil i en plastpåse. Vi förstod att de ville att vi skulle ladda den till dem. Sedan försvann de. På efter middagen kom en äldre man och kvinna med en tre-åring och hämtade mobilen. Jag gjorde ett tecken på att vi skulle komma till dem och de log tillbaka.

Vi lade ner i ryggsäcken lite presenter till dem. Några turkiska vackra sjalar, fem kepsar, sju glasögon några fina hårspännen och lite finger dockor ifrån ikea. De kände igen oss när vi kom men var lite reserverade tills jag öppnade ryggsäcken och gav de unga killarna kepsar, sjalarna till mormor och den unga mamman. Men hej o hå vilken glädje när glasögonen kom fram. De äldre absolut lyste. Morfar satte på dem direkt och visade sin tacksamhet. Det kändes fint för oss. Små barnen uppskattade de fina fingerdockorna som var en haj, en mus bla.

Efter det kom de med present till oss, lime frukt i miniatur. Sedan var det inga problem för oss att fotografera. En av pojkarna lånade min mobil och tittade på foton ifrån Sverige och snö.

Vi var in i kökshyddan där var det kokning över öppen eld en stor gryta med en riktigt stor lobster. Utmed väggarna stod det dunkar med söt vatten. Det kändes som en mycket varm och fin familj. Sex vuxna två små barn. När vi lämnade dem efter en promenad runt ön så kom de ut och vinkade hejdå. Kärlek, kärlek, kärlek!

Nu efteråt berättade ”tyskarna” att de bor där bara tre, fyra månader på året så som vi gör med sommarstugor i Sverige. De flyttar tillbaka till ”storön” när regn perioden startar i juni. För att återkomma nästa år.

Åh, vilket minne vi fått med oss efter detta besök. Vi har mycket att lära av dem. Vi vet nu att den unga mamman önskade sig hud creme och de unga killarna frågade om solglasögon.

Kvällen tillbringade vi med Andrea och Claudia ifrån Munchen.

Nu kommer vi att lämna den här delen av Panama, för att segla mot fast landet…VI ÄR KANON NÖJDA MED VÅR VISTELSE PÅ SAN BLAS!

På återhörande!

Annelie och Magnus