Några dagar/nätter att glömma eller minnas
syFreewheel
Magnus & Annelie Kristiansson
Sat 21 Jul 2012 13:15
Att glömma eller minnas!
Nu har vi fått utbildning i den högre skolan i tålamod och uthållighet
i seglings världen.
Vi lämnade bukten vi njutit av i två fina dagar. Ikväll och inatt
skall vi segla över till Sicilien. 19.00 bestämde vi att vi skulle
starta för att komma fram en bra tid på eftermiddagen följande dag.
Två timmar innan vi skulle ge oss iväg började det blåsa upp. Vi åt
middag 18.00 och hade förberett oss väl inför natt seglingen. På ett
litet kick blåste det upp. 16 sek/m så vi snabbade på att ta upp
ankaret. Jag styrde mot vågorna som nu blivit väldigt höga, M försökte
ta upp ankaret som i de höga vågorna "högg" i båtens skrov så det
verkligen small och dånade. Hu, så kusligt. Svårt att beskriva men det
vill vi inte vara med om flera gånger...att ta upp ankaret i höga
vågor som kom rakt fram ifrån.
Nu var vi på väg ut mot det öppna havet. Vi visste att om två timmar
skulle vi kunna sätta segel för då skulle vi byta riktning och vinden
skulle avta till mer önskvärd styrka. Väderleks rapporterna som vi
alltid tittar ofta på hade uppgivit 6 sek/m i flera dagar framåt med
riktning som skulle passa vårt mål.
Vi beräknade komma fram till Siciliens Siracusa ca 12-14 nästa dag.
Allt stämde vi fick fin vind, fin segling. Den kolsvarta natten var
absolut inte skrämmande, men såå fuktigt. Allt kändes trevligt och
mysigt vi satt och småpratade medan båten susade fram behagligt.
24.00 avtog vinden, HELT! Jaha det var bara att rulla in segeln och
starta motorn, trist.....
NEJ, det är inte sant. Motorn startar ej!
Gissa hur det kändes - mitt i kolsvarta natten, ute på ett öppet hav
...ingen vind ingen motor, bara vi två och ett svart hav. Två fiske
trålare kunde vi se det var allt. Jag blinkade med fick lampa till dem
så att det såg oss iallafall. Kanske det hände något, vad visste vi
inte. Kanske de kunde bogsera oss till någon liten marina? Själv klart
tog de ingen notis om oss. De arbetade med sitt fiske och det var ju
ingen storm, och fara för liv.
Magnus provade med en massa olika ideer med motorn. Icke.
Vi ringde Coust guard via VHF:n och berättade vår situation- försök
med det, det, och det bad de, återkom igen annars.
Stackars M nu började några vidriga arbetsimmar i motorrummet. Trångt
och minst 50 grader hett. Efter ytterligare 1 timme kallade vi på dem
igen, de skulle komma inom en timme, ca 03.00.
Jag led med M - han arbetde i motor rummet oavbrutet. Drack vatten i
mängder, svättades, skruvade. Han bytte ett av de tre filtren. Vi
provade med att starta ett flertal gånger, icke.
03.45 ingen Cost guard hade dykt upp! Då hoppade motorn plötsligt
igång, efter 4 timmars arbete. Han är en uthållig min man Magnus.
Glada över detta ser vi en av trålarna komma till oss. Vi gjorde
tecken att vi fått igång motorn och han lämnade oss. Allt var OK nu!
5 minuter efter att de åkt kommer Coust guard bakifrån. En stor, stor
båt med 5 personer- pinsamt! Det var lördag natt och de hade fått
inkalla personal (för vår skull). De körde upp vi vår sida med massor
av strål kastare. Två av dem kom över och titttade på våra alla våra
papper och pass. Som tur är har vi väldig ordning på sådant, så de
fick en massa kopior- Vi bad om ursäkt o tackade o tackade. Nu
spruttade vi iväg med en fungerande motor. Vi vinkade hejdå till alla
"poliser" och åkte vidare i det spegel blanka havet utan måne.
Nu kom morgonen och soluppgången med den havregrynsgröt och M fick
sova, så gott det gick. Nerverna låg liksom utanpå. Timmarna och
motorn gick. Klockan 14.00 när M sov djupt av trötthet, stannade
motorn igen....
Här tog nästan andan slut....Omöjligt att få liv i den. Sol, hetta,
trötta ett spegelblankt hav ingen vind ingen fart. Inte en meter ens.
För att inte tappa humör och mod så lagar jag mat, vi äter och dricker
så mycket det bara går. M mekar så mycket han orkar. Vi kan ju inte
ringa Coust guard igen...Det är ju ingen fara med oss. Havet är ju
stort att glida runt på, i väntan på vind....som inte kommer.
Eftermiddagen och kvällen gick. Nu kom åter mörkret och natten, där
satt vi fortfarande på samma ställe. Nu var M helt trött, vi hade fått
igång motorn vid två tilfällen under kvällen men bara kortare stund
båda gångerna. M var helt nr sprutad av diesel och händerna var
svullna med små sår och brännmärken.
Nu ger jag upp, nu skall jag sova säger han kl 01.00 och går ner och
lägger sig. Jag har vakt så det inte kommer något fartyg och kör över
oss. Vi satte på många lampor på däck så vi skulle synas. Jag sov 20
minuter äggklockan väckte mig, inga fartyg nära. 20 minuter igen osv.
Undrar om det var för att det var söndagsnatt som det var så tomt med
fartyg. Nu kunde jag se åska och blixtar inne på land, det måste
betyda att det skall komma vindar.
Japp, klockan 03.45 kom lite vind, väckte den djupt sovande M. Satte
segel och satt sedan och väntade på fart. JO, jo nu börjar vi bli lite
hoppfulla. Det tog sig mer mer och snart hade vi 4 knops fart inte
mycket men helt ok för att hålla kursen. Det var inte helt lätt att
hålla segeln vid liv M släppte inte blicken ifrån dem en sekund. Vid
denna tid punkt hade vi varit igång i 35 timmar. Nu var vi höga av
förväntningar på att hålla farten så kanske vi kommer fram till Sankta
Lucias födelseort Siracusa innan mörkret. Nu börjar jag inom mig att
oroa mig för nästa steg. Hur i hela världen skall vi kunna ta oss in
till en marina eller ankring ställe utan motor.
Hu vilka prövningar. Vet inte hur många gånger jag bett om hjälp dessa
dygn. Timmarna "flyter" fram och nu ser vi oväder också!!!
Vid två tiden på eftermiddagen närmar vi oss Siracusa (innansjö) Det
ser så ut på sjökortet. Det ser smått ut men jag förstår förstår att
det är större än vad det ser ut på kortet.
Vi seglade så vackert in i denna "sjö" med denna vackra flera tusen år
gamla stad omkring. Allt gick bra att segla in och även göra ett slag,
det var bara mitt trötta psyke som var övertrött. I med ankaret- Oh,
så ljuvligt!
När vi fått allt på plats så hade det dragit ihop sig på himlen till
ett kommande oväder. Vi satte oss i sittbrunnen och hällde upp en
varsin stor whiskey och bara njöt. Det blev ett hejdundrande oväder
med åska blixt och dunder och stora mängder regn. Det blåste och ven
omkring oss och vi kröp tryggt ner i våra sängar. Vilken belöning ett
komma i trygghet 30 minuter innan detta oväder.
Efter två timmar var vi vakna igen, hade ej landat i nuet ännu. Nu hde
ovädret upphört. Satte oss och gick igenom allt som hänt och vad hade
vi gjort fel och rätt. Hur skall vi poängsätta oss själva i detta
äventyr.
Jag gav M 10 poäng av 10 möjliga. Han har varit en stjärna. Jag är så
stolt över honom. Det är han ochså men han ger sig själv bara 9 poäng
eftersom han ej fick ordning på motorn. Själv är jag nöjd med min
insats och inre trygghet, oräddhet. Man är väl inte en jungman för ro
skull!!!!!!!!!!!!!!
Somnade båda två kl 19.00 vaknade nästa dag 8.00
Jag har här och nu bestämt mig för att jag lägger det i facket
erfarenhet...........
Annelie
Kommentar av Magnus
Att ta upp ankaret var en mycket obehaglig uppgift i ca 15
sekundmeter. Vågorna var cirka 2 meter och båten gungade upp och ned
ordentligt när ankarkättingen väl blivet spänd. Ankaret satt
ordentligt i botten på havet. När val kättingen blivet spänd så får
kättingen också ut igen när det kom vågor. Jag var då tvungen att låsa
kättingen vid kättingspelet och det kändes inte bra när det slog och
guppade. Det kändes som om båten lätt skulle kunna gå sönder. Jag var
tacksam att vi hade bytt till nytt starkare ankarspel innan vi
startade färden. Det var en mycket obehaglig upplevelse att ta upp
ankaret när kättingen rasslade in och ut och fören guppade och gungade
upp och ned 2 meter. Jag var rädd för att skada fingrar och armar.
I de flesta fall när det gäller dieselmotor så brukar det vara problem
med bränslet och luften i systemet. Det var det i detta fall också.
Jag bytte sammanlagt 4 filter. Det finns 3 filter på motorn så ett
filter bytte jag 2 gånger. Jag förstod att jag fick in luft i systemet
och luftade det på alla möjliga och omöjliga ställen. Jag tror att jag
fick igång motorn vid cirka 10 tillfällen men den slutade gå rätt så
snart. Man kunde höra på motorn att den inte gick jämt. Det är inte så
kul att meka motor när man ligger på den och den är varm och det
samtidigt är 30 grader i luften så i motorrummet kanske det var 50
grader.
Vi har en seglingsbåt och den är bra att segla med men under natten så
var jag oaktsam när jag tog in storseglet i masten. Det fick sedan
till följd att vi inte kune rulla ut storseglet till mer än 1/3 dels
yta. Detta innebär i sin tur och båten blir mycket sämre att segla
med. Att segla mot vind eller kryssa är nästan omöjligt. Så vi hade
alltså en båt utan motor och en båt som var kass att segla med.
När jag hade kommunikation på VHF-radio så var det någon engelsk man
som svarade. Jag frågade om han hade någon aning om vad det skulle
kosta om det skulle bli en bogsering. Han sa då att det var inget bra
alternativ för det kunde kosta upp till 50 % av båtens värde. Så jag
visste att vi måste greja det här på det ena eller det andra viset.
Det var ju ingen akut situation, ingen fara för liv men det var ju
inte så kul. Speciellt vid ett tillfälle när motorn hade stannat och
en stor fraktbåt närmade sej. Då var det snabbt upp med seglen eller
så mycket det gick.
Magnus
