Fortsättningen på att få ut en conch...
Amoress2
Mats Gustafsson
Mon 1 Mar 2010 01:37
För att likvidera en relativt stor fisk, har vi införskaffat en flaska billig rom att hälla in i gälarna. Fisken förlorar medvetandet eller dör - jag vet inte vilket, för medan den är "medvetslös" brukar jag kapa av huvudet, så jag får aldrig reda på svaret heller...
Vi lät conchen ligga en stund på torra land för att eventuellt få den att självmant krypa ut. Den kom ut en liten bit och jag blev helt förvånad hur den såg ut - och sådana har jag ätit och dessutom tyckt varit gott!!! Först kom en lång dubbelklo ut sittandes på en arm och sedan ett par gråsvarta små säckar av den slemmiga sorten. Själva köttet följde...Modet infann sig, så jag tog snabbt tag i klon med fingrarna, men kunde omöjligtvis hålla i den mycket kraftfulla snigeln, som jag i fortsättningen kommer att kalla odjuret...
Anton fick en stund tidigare två bett på bröstet och magen, och vi har i efterhand fått reda på att conchen har en tagg som den sticker som en geting med. Vi tömde snabbt massor av dricksvatten på betten och det lindrade tillräckligt. Anton var som vanligt en riktig tuffing, och beklagade sig inte så mycket mer förrän han badade i saltvatten igen, då den brännande smärtan kom tillbaka. Mera sötvatten...
Conchen fick mot vårt bättre vetande följa med till vår båt. Vi fyllde snäckan med ovan nämnda rom. Ett par timmar senare skulle odjuret ut! Jag tog en stadig tång och tog tag i klon och drog ut det som jag trodde skulle sett ut som en jättestor "vanlig" snigel. Men, den såg inte direkt ut så, som sagt var, och inte kunde jag på något vis få loss den innersta delen i den virvel som den bor i. Anledningen till det hål som finns i alla de tomma snäckskal vi hittat är nu solklar - de som tagit ut odjuret, har gått igenom snäckskalet med en kniv exakt på det ställe där muskelfästet sitter som håller fast det hela! Så var det med det otroligt vackra skal Anton med stor möda dök ner efter, för att kunna ta med sig hem som minne... Han fick själv slänga tillbaka den i havet. Det var ändå spännande och lärorikt, och vi var
mycket nöjda med vårt försök!
Tillbaka till lagunen, och nu hade helgbåtarna kommit och lagt sig bakom det jättestora rev som bryter ner Atlantens vågor innan de når lagunen. Korallrev slätar ut vågorna helt och hållet, och det blir heller inga returvågor som det kan bli om man ligger i skydd bakom en ö. Vinden hade tilltagit, men bara krusningar på vattenytan. Vi kunde dock se när de stora vågorna bröts vid revet. Vackert! Vilken kraft!!! På insidan av revet brukar vi snorkla i lugn och ro, men man känner att man gungar i samma rytm som fiskarna vi ser.
Helgbåtarna. Priset går denna helg till: en 250+fots motoryacht med en massa besättningsmän, men endast EN dam och EN herre ombord, som med tanke på den uppassning de hade, verkade helt handlingsförlamade...Två personer skjutsade dem in till stranden med en stor rib - den ena körde båten och den andra hoppade iland, sprang lite i förväg och grävde ett hål i sanden för att illa kvickt få ner parasollet och breda ut ett stort strandlakan...innan de två enda gästerna kom fram till sin plats! De ville in till stranden tre gånger denna dag - och samma procedur varje gång. Kändes inte så spontant, men så tänker man väl kanske för att man är lite avund...Resterande 5 helgbåtar var en aning mindre, eller rättare sagt, inte fullt så stora! Den minsta var en Swan 70, som seglade över Atlanten samtidigt med Amoress, och den kändes plötsligt ganska normalstor, men hemma skulle den se enormt stor ut...Allt beror ju vad man relaterar till! När alla grannbåtar är så stora, får man en underlig känsla av att man själv sitter i en lika stor båt, precis som om det är en självklarhet - men när serveras middagen? Och, vem har slarvat med putsningen av båten?? Nåja, vår båt blänker fint, och tre av dem som bor på båten får middagen serverad!
Idag såg vi en rocka som hoppade upp över vattenytan! Den var stor och vi visste inte ens att de kunde hoppa på det viset, så det tog någon mikrosekund innan vi ens förstod vad som skedde. Man lär sig nya saker varje dag..
Den korta fortsättningen blev längre än tänkt...
Vad vi skall göra imorgon - det vet vi inte...tänk bara att få känna den känslan...får se vad det blir!
Fullmånen gör att det känns ännu mer spännande!!!
Ha det gott!
Amoress2