Tobago Cays

Amoress2
Mats Gustafsson
Tue 12 Jan 2010 19:34
Igår tog vi en liten vandringstur på en liten, liten bevuxen ö alldeles bakom det stora revet på Tobago Cays. Dröm om förvåning, när vi alldeles ovanför våra huvuden ser en riktigt stor iguan! Den största var ca 1,5 meter. Vi såg ett tiotal totalt, och alla kamouflerade sig väl mot den bakgrund de gömde sig mot. I något fall såg vi den fantastiska färgförvandlingen! Den spännande turen avslutades plötsligt, när pappan i familjen Gustafsson hittade en orm och mamman genast ville gå tillbaka till stranden!!!!


Idag regnar det en hel del - tråkigt att behöva avslöja, men det har formligen vräkt ner och vinden ökat kraftigt när regnet kommit. Detta kallas squalls. Vi ligger gott på vårt djupt nerborrade ankare och känner oss helt trygga!

Vi passar då på att tvätta bort allt salt från båten och badar lika mycket ändå - saltet regnar ju dessutom bort från kroppen, vilket känns lite lyxigt! Vi har fyllt våra färskvattentankar med ca 425 liter och det skall räcka till disk och matlagning i första hand. Personlig hygien går att sköta i både söt- och saltvatten, men besättning med långt hår får absolut skölja ur inpackningen med sötvatten...Vi vet ju aldrig riktigt när vi kommer till ett ställe där man kan fylla vatten, så vi snålar lite. Vi klarar oss väldigt bra på det - tänk på det hemma när ni öppnar kranen och låter det flöda...Känns faktiskt ganska bra att leva så naturligt, men vill inte vara utan den komfort vi ändock har i vår underbara båt! Lagom är bäst!

Idag skulle våra holländska vänner komma till Tobago Cays, men har förmodligen valt att ligga stilla pga ovädret. Vi känner dem sedan tidigare och de har tre döttrar mellan 4 och 10 år.
För snart 4 år sedan träffade vi som hastigast dem i en hamn på ostkusten hemma i Sverige, då de var på väg hem till Holland efter att hämtat sin alldeles nya svenskbyggda båt. Vi tog kontakt med dem för att gratulera dem, då båten glänste som ny! Något år senare, satt vi på en pytteliten uteservering på den lilla,danska ön Tunö. Mats uttryckte att han kände igen mannen i ett sällskap som passerade. När de kom närmare, hörde vi att språket var holländska och vi följdes sedan åt på semestern i Danmark! Vi hade så trevligt och har haft kontakt sedan dess. Vi ses säkert norrut lite senare, då vi imorgon seglar upp till den mysiga och ganska civiliserade ön Bequia. Där kommer vi förmodligen att träffa våra nyblivna danska vänner, som vi trivs så bra med! De har en son på 12 år och en dotter på 4 år.
Vi brukar njuta både grillad och kokt lobster med dem - och något fräscht att dricka därtill (vi hittade en liten fransk butik med allt vad det landet har att erbjuda till "hummern")!!! Och så lite hembakt bröd och aiolli, förstås! Smaskens - nej, ingen viktnedgång här inte...men, vi simmar ju en del!

Lobstern här nere har inga stora klor att nypas med, men den är inte nådigt att hamna i kläm när den börjar slå med sitt enorma vapen - stjärten! När vi köper den av lokala fiskare (ja, det räcker med en lobster per familj, då de väger mellan 2 och 4 kg per styck!!!) väljer vi med omsorg den allra vildaste, då det tyder på att den är färsk och fin! Men, när den skall ner i det kokande vattnet i grytan, är det slagsmål... Jag tar på mig den enda långärmade tröjan jag har med mig och lindar in benen i handdukar, då jag inte har några långbyxor med mig... Med grytvantarna på, fäller jag tillbaka de långa antennerna och försöker snabbt trycka ner huvudet!!! i de flesta fall lyckas dock lobstern att på stjärten utanför grytkanten och den början pumpa upp och ner....det är knappt att jag med båda händerna orkar hålla emot med grytlocket, och det skvätter friskt! Efter en stund vågar jag släppa på trycket och smygkika på den läckerbit jag vann över....Hoppas inga patienter läser detta...det kan ju verka lite oroväckande, men någonstan måste man ju få utlopp för sin - ja, vad det nu är! Vi kokar den i saltvatten direkt från havet, då kryddorna inte går in i detta kompakta kött alls. Därför "tvingas" vi ha lite goda tillbehör!

Innan den skall på grillen, måste den slås ihjäl...Det brukar vår danska manliga vän sköta - han är ju ryggkirurg!!! Den penslas ett antal gånger med vilökssmör, då den med rygggen mot grillen ligger och bara väntar på att bli uppäten! Champagneflaskan öppnar vi med ett vinschhandtag på äkta sjörövarvis - ni får väl se när vi kommer hem!


Nej, nu tror jag minsann det klarnar upp. Dags att snorkla igen!!!

Plums i vattnet från Amoress2