Passagen till Barbuda
Amoress2
Mats Gustafsson
Thu 11 Mar 2010 21:14
Ja, vi kom iväg strax efter klockan 7 på morgonen. Det gäller att komma fram mitt på dagen, då solen står så rakt upp på himlen som möjligt, för att kunna navigera visuellt bland alla små och stora korallrev. Allt detta för att komma fram till fina ankringsplatser. Lite pirrigt att stå i fören med polariserande glas i sina solglasögon, som gör att man ser rakt "igenom" vattnet, och lotsa styrman med diverse fingervisningar. Det får inte gå fel... Runt ön ligger ca 300 vrak och vi tänker inte fylla på den statistiken!
Vi hade ungeför 30 sjömil framför oss. Då vi kommit ut en bit, med hela Atlanten öppen mot öster, fick vi vårt första napp! Linan rusade ut och vi bromsade lätt farten, då vi gick för motor. Vi kortade in tampen med dingen hängandes i, fällde ner badplattformen för att snabbare få tag i linan och borda fångsten. Den gjorde ganska stort motstånd, och vi fick lirka en stund med den för att trötta ut den. Plötsligt såg vi ett ett stort plask akter om vår båt, i närheten av där draget borde vara. Vi blev överraskade att fisken skulle kunna vara så stor, då motståndet inte riktigt matchade svallvågorna efter hoppet....Vi vevade in den skata, motståndet var ringa och vi fick äntligen se den silvriga "bjässens" främre del. Vilken sort var det? Hur stor var den?? Hur skulle vi kunna få den ombord, med tanke på plasket??? Allas puls var hög och barnen tjöt av upphetsning. Wilma talade om att det var hon som skulle avgöra om den var för söt för att ätas upp, eller åter få en chans i havet. Mats vevade in linan så nära båten, att jag kunde ta ett rejält tag och snabbt dra upp den - där låg den på teakdäcket! Men, det var inte så tungt och vad i alla sina dagar??? Fisken var bara halv!!!!!!!!!!!! En betydligt större fisk hade med ett endaste bett kapat av vår fisk på mitten. Gissa om vi alla blev förvånade...och snuvade på konfekten! Vi kunde i alla fall artbestämma den till en cero. Vi krokade på den som bete, men det blev ingen succé. För stort motstånd i förhållande till den fart vi hade. Den var inte söndersliten, utan bara tvärt av huggen... Undrar vad det var som plaskade - en haj???!!? Få andra fiskar skulle kunna kapa den så tvärt.... Ingen ville bada just då.
I med draget igen. Har inte någon lunch färdig ändå. Fisk skulle smaka gott! En kort stund senare drog vi med ännu större spänning in ännu en cero, som är en mycket god makrillfisk och lite senare en finfin tonfisk! Både lunchen och middagen är räddade, och inte kan man få de färskare!!! Blodigt värre blev det dock och det tog en stund att städa bort allt... De sprattlade bra och makrillfiskar är ju fulla av blod, och det är ju inte direkt en fiskebåt vi är ute i. Det är ju vårt hem och vill inte ha det rödprickigt fullt med fisklukt...
Vi fick ytterligare ett napp, men det var kort och intensivt... Djupa rispor i metallen på draget vittnar om att det var tur att den släppte....Puh!
Strax efter att middagen var filéad, såg vi en vattenstråle spruta rakt upp som en fontän! Vad var nu detta? Vi styrde mot det spännande och fick se två späckhuggare på nära håll! Helt fantastiskt!!!!! En mamma, bred som en...ja, jag vet inte vad, med sin bamsestora unge! Ungen lekte, skuttade och plaskade, stod på huvudet och vinkade med sin stjärtfena rakt upp i luften en lång stund, som om det vinkade en vänlig hälsning till oss! Vi vinkade glatt tillbaka och kommer aldrig att glömma detta ögonblick...jag får nästan tårar i ögonen när jag tänker på vår otroliga upplevelse...mitt i det stora havet, helt ensamma med dessa varelser...inga fler båtar någonstans...bara vi och späckhuggarna! Och, kanske en mätt haj - som försökte tacka för frukosten!
Ligger just nu ankrad i en bukt på paradisön Barbuda. Kilometerlång kritvit sandstrand och turkost vatten med en massa korallrev som väntar på att bli kontrollerade av fyra nyfikna svenskar....Vi har knappt sett någon annan svensk båt, så det måste bli vi som tar oss an den uppgiften!!!
Hälsningar från en mätt besättning på Amoress2 - en cero smakar förträffligt med en god potatis och en rejäl klick aiolli!