Tomt
Shiraz Atlantic Voyage 2009
Tomas Bartosz
Sun 17 May 2009 16:59
|
Hej
Här ute är det tomt på ett sätt jag inte fatta
förut.
Det kan gå ett dygn utan att vi ser skymten av
något annat än havet, himlen o oss själva.
Jag tycker det är lite konstigt att vi inte bråkat
mer o inte heller fått fler utbrott av tristess.
Vi har kommit in i en lunk o ett schema som
alla verkar ha tagit till sig.
De fasta rutiner son finns är
följande:
Ta position kl. 06, 12, 18 o 00.
Första vakten är från 2200 tom 0200
Andra vak´ten skall vara från 0200 tom 0600 men
brukar förlängas till 0900 alt senare.
Det är mycket enklare att vara pigg när ljuset
återvänder runt 0530.
Nu på vår position går inte heller månen upp förrän
vid halv2 tiden på natten.
Så det är rätt mörkt från ca 21 när solens sista
ljus försvinner längs den bakre horisonten.
Det har varit rätt fantastiskt att vi har haft
sällskap av månens ljusare period i stort sett hela vägen.
Fullmåne var det den 8:e maj.
Inatt fick jag också skåda mareld längs med sidan
på vår båt.
Det är så många saker man hört om eller läst om som
nu blir verklighet.
Jag pratade med min kära Marija igår o hörde att de
satt o grillade på altanen.
Då fick man riktigt rejäl längtan hem.
Tänk att sitta bland försommarmyggen o låta dom
smutta på en medans man själv njuter i den sjunkande solen
o sakta smuttar på ett glas vin eller en kall
bärs,
Lukten från grillen blir starkare av de dofter som
kommer av de godsaker som ligger där o svettas.
En sak som kommit ganska snart, under första veckan
tror jag är att vi när vi sitter i sittbrunnen o gaggar är matprat.
Någon börjar o snart är alla igång med vad de
gillar o skulle vilja ha just nu.
Vi sakna´r ju just ingenting på detta fartyg, det
är nästan för bra kan man tycka, kanske de som tycker att det skall
vara lite umbäranden o svett o tårar under en sådan
här tripp.
Jag har inget emot att man kan ta en raggardusch i
sötvatten istället för saltvatten ej heller det faktum att vi är väl skyddade
för överspolningar o regn.
Segling för mig är inte att utsätta sig för
umbäranden, inte för att jag inte tar de när de kommer.
Segling är att njuta av den ensamhet o närhet till
naturens krafter som det blir.
Segling är att trots vind i nyllet konstatera vi
kommer ju framåt ändå.
Det viktigaste under just denna segling är ju trots
allt att ta detta fina fartyg hem till Svedala i så oskadat skick som
möjligt.
Under en så här lång segling, hittills 2500 distans
så är det ju klart att grejer slits.
Dock behöver man ju inte tvinga saker att slitas
fortare,
Självklart skall ju också hela besättning inkl.
kapten också återvända i ett någorlunda oskadat skick.
Det gäng som vi är har otroligt roligt tillsammans
o mindre slitage emellan än jag trodde.
Det här blev ett ganska långt inlägg ser jag nu o
ändå finns det mer kvar, det får bli en annan dag.
// Jugge
|