11.14:51N 74:13.09W

 

Natten mot tisdagen siktade vi en vit lanterna som körde rakt mot oss. 

På AIS-en syntes ingenting!

Vi fortsatte på samma kurs och efter ett tag kom båten mer om babord. Klart att det kändes lite väl spännande när man vet att det längre öster ut, speciellt i vattnen utanför Venezuela förekommer pirater. Samtidigt är jag inte den som oroar mig i onödan.,,

Från båten kom strålkastarljus med jämna mellanrum mot vårt segel. När vi plötsligt blir uppropade på VHF-en kände vi oss helt lugna. Jo det var den Colombian Coast Guard som välkomnade oss till Colombia och ville att vi skulle få en säker resa till hamnen. Vi hade ännu 90 sjömil kvar. Klart att Erik och jag som var uppe på vakten blev lite rörda!

 

Dagen innan hade vi redan haft en lågsniff av kustbevakningens flygplan. Det var mäktigt! På max 40 meter flög dom precis förbi Spirit, tippade i en hälsning och vi vinkade till piloten.

 

Resan in mot mål blev en härlig och sportig! Först med den blågula spinnakern surfade vi fram på vågorna tills vinden ökat till 20 knop. Då var det dags att ta ner den och bara segla fock och stor. Vinden ökade nä vi kom in närmare kusten i den berömda konvergenszonen. I 28-32 knops jämna vindar snittade vi 14-15 knop i 45 minuter! Eivind fick ta över rodret och styrde tryggt med ett stooort leende hela tiden.

 

Angöringen mot Santa Marta är magiskt vacker med höga berg i bakgrunden, det högsta på drygt 5500 meter och snö på toppen!

 

Klockan 16.48 i St Lucia tid korsade vi mållinjen.

5-10 båtar mötte oss med tjo och tjimm! Vi var ju första båt!
Snabba som möss fixade vi till Spirit för tilläggning och Erik tog oss till bryggan lika elegant som vanligt!

 

Väl vid bryggan fanns mottagningskommittén med lokala digniteter och säkert 30-40 personer som välkomnade oss med skål i champagne!
Detta varma och glada mottagandet kommer vi sent att glömma!!