Acciaroli
Pippi
Eva Furhoff
Mon 18 Jul 2011 09:57
40:10.32N, 15:01.52E
Hej,
Här kommer en ny liten lägesrapport. Efter att ha legat i Tropea i tre dagar har vi förflyttat oss lite norrut. Nu är vi i Acciaroli som ligger en bit söder om Neapel. Det är ett mycket litet samhälle, som har en gästhamn och ett varv. Här skulle jag tro att vi fastnar ett par dagar (aldrig kommer vi vidare!). Ett skäl till att vi gick hit var just att det finns ett varv, och där finns mekaniker. Vi tycker att motorn inte riktigt ger den effekt den borde och nu ska det komma en mekaniker och titta på den. Motorn fungerar bra, den är pålitlig, startar alltid och gör alltid som man säger åt den. Men den har inte riktigt den "forza" som vi tycker att den borde ha.
På varvet möttes vi av "La Capitano" som var ganska rund och reslig, kraftig. I mungipan hade han en cigarillstump som han tuggade på. Han tog oss med in på kontoret där en ung, söt tjej som kunde engelska jobbade. Tack vare henne kunde vi beskriva symptomen. Bossen nickade förstående när vi beskrev problemen och skulle skicka en mekaniker om "una ora". Så nu får vi se vart detta leder ... Lennart tyckte i alla fall att det kändes bra, han har muttrat om detta sedan start och nu kändes det "som att vara hos doktorn och äntligen bli trodd", sa han.
Vi har annars kört motorn oerhört mycket. Hela resan har vi haft lite lätt motvind, vi har seglat ett par timmar i början av resan och två gånger har vi kunnat moorsegla, alltså kunnat hissa segel och samtidigt ha motorn igång, och på så sätt få lite mer fart än med bara motor. Men i övrigt har vi gått för motor timme ut och timme in. Och det är klart att om man kunde få ut lite mer fart och kraft ur motorn skulle det göra att vi kommer fortare fram. Just nu känns en fin medvind och och bra fart i båten som en nåd att stilla drömma om ...
Jag börjar i alla fall vänja mig vid Italien nu. Efter Grekland kändes Italien dyrt och ogästvänligt, men man inser efter ett tag att italienarna inte är ovänliga utan bara har ett annat sätt än grekerna. De är lite mindre pratsamma, lite mer på sin kant. Och hamnavgifterna är giftiga, en natt i gästhamn ligger runt 600 kronor, i Grekland låg vi nästan alltid gratis. Men Italien är vackrare, tycker jag faktiskt och maten är mycket bättre! I går åt jag stuffed squid som var fyllda med oliver och kanske sardeller, en dröm! Hampus breasola med parmesan och ruccola var fantastisk och Lennart köttbit med limone en dröm.
Det är sjukt varmt på dagarna, mellan kl 12 och 17 känns ingenting roligt. När vi "seglar" turas vi om att stå till rors, de som inte styr brukar sova. Det är det enda vettiga. Om man är iland måste man vara någonstans där det fläktar eller på stranden. Italienarna verkar spendera hela dagarna på stranden. De flyttar ner familjen med picknickkorg, parasoller, solstolar och allt. Vid femtiden är det dags att packa ihop, gå hem och duscha och göra lite nytta. Då blir det lite svalare och plötsligt får man energi och undrar varför man var så deppig och hängig tidigare. När man vait nyttig ett par timmar och det börjar bli mörkt, vid 21-tiden, är det dags att klä upp sig och gå ut på stan och äta. Då fylls de trånga gränderna med liv, och folk står och småpratar och umgås. På balkongerna sitter gamla damer och tittar på folklivet, och kanske äter något litet och brevid dem hänger tvätten på sin lina. i går, på söndagkvällen var den lilla, mycket gamla kyrkan full av folk vid 20-21-tiden.
Det är konstigt nog ganska lätt att förstå vad de säger, även om ingen verkar kunna engelska. När man hör orden förstår man dem "fumare", "Aqua", "forza", "mare", "calma", "caldo", "prego", "uffizia", "barka" osv ... i Grekland var det helt omöjligt.
Internet känns omöjligt här. Vi har vår Bad boy, vår "spionantenn" som fångar upp alla trådlösa nätverk som finns i närheten, men det finns aldrig några nätverk. Och när vi frågar ligger de nere för tillfället ... så var beredda på mindre täta uppdateringar framöver.
Hoppas ni har det bra!
Eva