Ut på Atlanten igen 16:22.149N 27:22.01 0W

Balance
Kerstin & Staffan Agnetun
Thu 21 Nov 2013 14:12

Sista natten i Mindelo längtade vi efter att få komma ut på Atlanten igen. I marinan är det väldigt mycket swell (vågor/dyning) Ganska obehagligt för pontonbryggorna rör sig så mycket att det ibland är svårt att gå på dem. Båten gungar och rycker så det är svårt att sova. Tror att det blir behagligare när vi kommer ut till sjöss igen.

På bryggan före avsegling blir det kramar, handskakningar, tummen-upp-tecken och tillrop som ”have a safe sail” och ”see you in St Lucia” mellan besättningarna.

Starten i ARC+ är en kappseglingsstart. Vi kom iväg ganska skapligt i fältet. Lite pirrigt att starta ihop med 43 båtar i ett hamnområde som inte är så stort. De flesta båtarna är mycket större än vår och alla har jättestora ankare i stäven som ”krockkuddar”.

Alla båtarna valde att segla ganska nära ön Santo Antao eftersom den raka kursen går där. Santo Antao är 1800 meter hög och risken är överhängande att det händer något med vindarna nära ön. Vi blev tipsade om detta av systerbåten Liv som lämnade Mindelo dagen före oss. Därför valde vi att gå en helt egen väg, mycket sydligare än övriga fältet.

Passadvinden ger oss ca 20-30 knops medvind och farten blir bra. Första 10 timmarna hade vi 8 knop i snittfart. Sedan har det mojnat en del och första dygnsdistansen blev 161 sjömil.

På kvällen gick vi med seglen wing-on-wing rakt mot den nedgående solen. Det var så vackert. När det blivit mörkt undrar jag var månen är. Efter en stund kommer den upp över horisonten rakt akterut. Stor, gul och rund. Det är så härligt att segla med månljus. Nätterna blir inte så mörka då. På de breddgrader vi nu befinner oss på är det mörkt och ljust ungefär lika många timmar på dygnet.