Fortfarande i Anzio
Pippi
Eva Furhoff
Sun 24 Jul 2011 08:44
Vi ligger kvar i Anzio (eller Nettuno som det verkar heta där vi är) till på tisdag. Vår granne anmärkte just att la mare är brutalt i dag och visade stora vågor med handen. I går blåste mistralen, precis som vädertjänsterna förutspått, och i dag rullar vågorna in. Vädrtjänsterna som vi använder har förutspått de här tre mistralerna som vi har haft väldigt väl, de verkar nästan kunna säga på minuten när de ska komma. Känns ovant om man jämför med hur det funkar hemma.
När den här mistralen har blåst över verkar det som om vi kommer få en längre period med mycket lugnt väder, så då hoppas vi kunna sätta kurs mot Frankrike. Vi sitter just och tittar på möjliga vägar och det lutar åt Elba, Korsika och sedan Rivieran, kanske Monaco, som Hampus ville åka till. Det gäller ju att passa på när vädret är lugnt, särskilt när det gäller passagen från Korsika till Rivieran, så om prognoserna håller i sig kommer vi nog segla på en del så att vi kan dra nytta av det fina vädret så mycket som möjligt. Mistraler har vi fått nog av.
Motorn har gått bättre på lite högre varvtal efter meckandet i förra hamnen, men när vi skulle lägga till här visade det sig dock att den går dåligt på låga varvtal. Nu har vi bokat en Yanmarmeck som ska komma hit på måndag morgon, "lunedi otto e trente", som han sa flera gånger på telefon. Hoppas nu att denna överenskommelse håller och att vi inte missförstått varandra ... Det känns annars som om motorn är denna sommars följetong, och vi är kanske också extra måna om den eftersom den ska ta båten uppför Rhone och till Holland. Om det inte vore för det kanske vi skulle låtit den gå lite ojämnt och accepterat att den inte ger riktigt så många knop som den borde.
I dag har vi en vilodag, och vädret känns svalt och skönt. I morse var det 25 grader i båten och 26 ute och det kändes härligt. Ute fläktar det lite också och vinden känns sval. Och så hade vi filten över oss i natt, annars sover vi med bara lakan. Små tecken på att hettan inte är så stark längre och det är bra. Det är något förlamande med värmen, den hindrar en på något sätt att tänka och allt blir lite jobbigare än det skulle behöva vara. Jag vet inte om det är mistralen som har rensat luften eller om det faktiskt börjar märkas att vi kommit en bit norrut, men det är fantastiskt skönt i alla fall.
Jag tycker också mer och mer om Italien, städerna är vackra, maten god och människorna vänliga när man väl kommer underfund med hur man ska kommunicera med dem. Och även om vi inte har seglat utan mest gått för motor känns det som ett oerhört privilegium att få färdas över det här vackra havet. Ofta är vi ensamma, vilket fortfarande känns konstigt när man är van vid Stockholms skärgård. Det är mer som när man seglar i Skåne, men vi har gått längre ut till havs än vad vi gjorde i Skåne. Vi går inte in i bukterna utan håller en rak kurs förbi. På det sättet har vi sett Neapel och Vesuvio på håll, vid horisonten, men gått nära Capri och Ischia. Det är fantastiskt att se fastlandet insvept i ett blått dis, solnedgång över havet och se himlen sakta växla färg från svart till grått när gryningen börjar komma. Vid några tillfällen har jag känt hur luften blir lite varmare och börjar lukta pinje eller rosmarin, då vet man att man närmar sig land.
Vi har sett en del delfiner även här, men vår delfinlycka vände när Robban och Tuva åkte hem. När de var med såg vi delfiner varje dag, nu är det mer sällan. Apropå Robban och Tuva: Tuva gjorde en stor uppoffring och lämnade kvar sin fina pannlampa ombord, så att Lennart skulle kunna ha den om han behövde mecka med något i något mörkt skrymsle. Sedan dess har det knappt gått en dag som han inte använt pannlampan. När vi seglar är det kikaren som gäller, i hamn kommer pannlampan fram. Tack Tuva!
Hoppas ni har det bra!
Eva