Från svensken ombord:

 

Nu har vi varit ute till havs i fem dagar med S/Y Oda. Vi har læmnat Kap Verde bakom oss och har ca 3,5 dygn kvar tills vi korsar ekvatorn.

Oerhørt tacksam och glad øver att en “ny familj” har adopterat mig sedan S/Y Modus Vivendi med dragbåt nådde hamn i Mindelo.

Det var precis fem dagar efter start i Las Palmas som Modus Vivendi miste rodret och tvingade oss att driva okontrollerat i næstan sex dygn med rædslan att driva førbi Kap Verde och ut i sydatlanten. Mina tankar går till Lotte, Dag och Jan-Ludvig – en oførglømlig resa och historia, TACK!

 

Nu går vi som næmnt med full vind i vårt førsegel och nærmar oss mål med stadiga steg. Båten går i næstan 7 knop och rullar øver vågor som varierar från 2-4 meter. Från att jag reste till Las Palmas i hopp om att finna en båt som skulle ta mig till Karibien sitter jag nu på ett skepp mot sydamerika.

Vi har læmnat Africas væstliga utpost och jag ælskar livet och dess oførusægbarhet. Framme i Brasilien, Natal ska jag ta mig till Rio de Janeiro och møta upp en kompis som bor dær før att fira nyår.

 

Nu kænner jag energi och lycka i sjælen samtidigt som kroppen njuter av latheten. Hær ombord gør vi inte många knop utom då fisken nappar. Då den væl nappar ær det mest Per som jobbar

Kroppen ær van vid nattvakterna som vi førdelar på oss fyra ombord, vi sover alltså både på dagen, på natten – eller det kanske bara ær jag som sover hej vilt i brist på annan stimuli både till och från =)

 

Om det ær många fåglar som flyger kallar man det då en flock?!

Många fiskar som simmar ær ett stimm?!

Varje dag ser vi stora mængder fiskar som hoppar upp ur vattnet och flyger i samlad trupp ca 15 meter.

Vad kallas det? Livets frågor som vi diskuterar ombord..

Vi har sett delfiner och på natten ser man moræld(?) alger som lyser grønt.
Ett ændløst hav och tid før tankar. Skønt!

 

Mannskapet ombord ær vældigt hyggliga, alla med sina speciella egenheter. Det ær otroligt spænnande att leva med nya mænniskor så tætt inpå.

Inom några dagar korsar vi ekvatorn. Jag hoppas innerligt att Per får fisk på kroken innan dess, och att Finn-Hugo får simma med både haj och sei - haha.

Jag tar gærna ett nattdopp om det ær vindstilla och så vill jag gærna se några valar snart.

Elisabeth tror jag ær nøjd oavsett, hon njuter av att vara till havs och skrattar nog mest åt oss pojkar.

 

Min drøm nær jag blir gammal ær att berætta før mina barnbarn vad jag gjorde, inte ångra de saker som jag læt bli.

En kompis till mig brukar sæga: Ingen minns en fegis!

 

Nu fick vi napp igen!! Får se om det blir fisk till middag =)

//Micke