Position  0:51.08S 89:34:12w

23 mars Galapagos övärld, San Cristobel

Sitter ute på fördäck och ser in mot staden. Till och från tittar ett sjölejon på mig med frågande min och ögon och undrar om han får komma ombord. Sedan simmar han mot aktern för att se om det är ledigt på badbryggan. Det är det inte för där ligger redan två stycken. Under bröl och frustande talar de om för honom att han ej får rum.

Tillbaka till Panama handlande vi i mängder av allt. Vin, at, toapapper, gin, hårschampo, öl i mänger,sta, bakpulver, mjöl mm. Ja allt vi kan behöva för lång tid framöver. Det är ett tufft jobb och tungt. Tänk dig att handla för ett halvår framåt. Dessutom är det uppemot 35 grader varmt inne i båten när du letar platser för alla varor. Dessutom komma ihåg var det ligger.

Det är inte så att vi intge ser affärer påä 6 månader utan Polynesien har hemska priser. Färskvaror som bröd, frukt och grönsaker är det vi kommer att sakna. Som tur är har vi stor kyl och frys.

Efter två tre dagar av bunkring lämnar vi äntligen Panama city mot ögruppen Las Perlas. En kort resa på 6-8 timmar. Denna dag med motor – ingen vind.

Magnus har besämt sig för att vi skall få fisk och äta i framtiden. Han har handlat alla möjliga ting för ett lyckat fiske. Alla log i smyg å hans entusiam. Vi ligger och slumrar när det plötsligt ”rasslar” i kastspöet. Det är första gången vi är med om detta!!

Vilken fart det blev på oss, hämtade hov, krok och sprit medan Magnus tröttade ut den stackaren. Efter 15-20 minuter var den trött och medgörlig och vi såg den i vattnet. En stor händelse faktiskt för oss ”gröngölingar”. Så fick vi upp den med håv och sprit som vi hällde i gälarna och i munnen. Ett bra sätt att döda fiskar på.

Paus

Magnus ropar på mig nu och vill ta ett  dopp efter dagens arbete med instrument som lagt av. Problemet är nu att det ligger två sjölejon på badbryggan och sover. Magnus vill ha stöd av mig hur vi skall få bort dom, ner i vattnet. Magnus viftade med armarna och jag tog duschslangen och de rullade ned i vattnet mot sin vilja med en blick som sa: ”skall vi inte få sova klart?”

Magnus skyndade sig ned i vattnet och vem trängs inte med honom runt badstegen om inte det ena sjölejonet. Jag skrek av skratt men jag skulle dött!! Dom två trängdes för att komma upp först på badbryggan. Först hoppade sjölejonet upp på bryggan (kom som skjuten ur en kanon djupt nere i vattnet) och hindrade Magnus från att komma upp. Sjölejonet blev bort motad igen och sedan kravlade sig Magnus upp på bryggan. När sedan Magnus hade kommit upp på själva båten var sjölejonet tillbaka inom 30 sekunder. Åh dessa ljuvliga djur jag älskar dessa sjölejon.

Slut på pausen

Tillbaka till det första lyckade fisket. 5 kg tung vacker tonfisk blev det. Vi hängde upp den så att blodet rann ut. På kvällen grillade vi köttet. Fisk har ofta ett vitt kött men denna hade mörkare kötän en biff. Gott var det också. Mike var bra på att stycka den och Grace och att laga den. Vi upplever oss som två tonåringar utan erfarenhet. Sant!

På sen eftermiddagen kom vi fram till vårt nattställe. Nu blev det nytt för oss igen – Tidvatten. Grace och Mike har stor erfarenhet av det. På kvällen och natten försvann hela badstranden för at vid 12 nästa dag vara bedårande vit och vacker. Jag var besviken och hade sett fram emot att få snorkla – icke blv det – farliga strömmar och grumligt vatten. Det får vänta tills vi kommer på Galapagos.

1 ½ dygn senare tog vi gummibåten kl 06.30 upp med tidvattnet för en flod som runt klockan 8 skulle vända riktning. Så gled vi sakta in på djupt vatten i en flod men vi var tvungna att använda motorn för att komma ur mangroveträsket. Denna ö som bi besökte är en fågelö så många vackra fågelsångar fick vi med oss som minne.

11.00 tog vi upp ankaret och gav oss iväg mot det omtalade och efterlängtade Galapagos. Vi gissade 6-7 dygn men det blev åtta. Jag uppskattade att vi seglade 50 % och gick för motor 50 % pga vackert väder – ingen vind.

Igen var det en ny upplevelse för Magnus och mig. Seglade lugnt och stilla utan bök. Vi njöt alldeles väldigt av det. Vår erfarenhet av långa distanser är motsatsen. Både Atlanten och Karibiska havet var ej snälla mot oss. Nu gled vi fram utan att fara illa. Lagade goda middagar (utan att ta spjärn mot väggen) läste böcker, småmyste. Nätterna gick som en dans med tre timmar per par. Vi till och med kunde spela vårt nya favoritspel Mexican Train – Domino – under segling/motorgång.

Samma dag som vi passerade ekvatorn dag 7 och 10 minuter innan vi passerade den så dog motorn. Skit! Gamla känslor sedan Medelhavet ramlade över oss. Vi gjorde inget bara väntade på att glida in genom ekvatorn ifrån Norra delen av världen in i den södra.

Mike hade förberett ett tal till kung Neptun – havsguden. Högtidligt gick vi alla ut i fören och han framförde ett långt och mäktigt tal avslutande med att enligt tradition servera honom en whisky. Tillsammans med Neptun skålade vi i champanj.

Nu blev det många timmars mek för Mike och Magnus. 8 timmar i stiltje och hett som i ”h…e”. Det är inte motorfel men bränslefel kanske. De gjorde något provisoriskt så tidigt nästa dag tuffade vi in i San Christobal. Det är en alldeles ljuvlig känsla att komma fram till målet.

När vi tagit en kommunal boj och satt oss till ro, så ser jag båten framför oss en gammal rostig fiskebåt med en liten båt fastsurrade bredvid. Där ligger 4-5 sjölejon och trängs och brölar. Ovanför dem står en pelikan på en boj. På bojen bredvid står en långbent häger. Tre djurarter inom 20 meter ifrån varandra i samma kameraöga. Det här börjar bra.

Ett par timmar senare kommer tulltjänstemännen i en liten båt: Nio personer kommer ombord. Dykare, polis, sekreterare, kommunaltjänstemän, militär (kanske) och en som kallar sig agent (samordnare). Siste en giftsprutare. Alla fick lämna båten efter att alla dörrar och lucker stängts. Vi fick återkomma efter två timmar.

Glada tog vi båttaxi in till staden. Där hälsades vi välkomna av sjölejon på trappor, bryggor, gångvägar  parksoffor. Det här är deras ö så de flyttar sig inte en millimeter. Kommer man närmare än 20-30 cm lyfter de på huvudet och låter med ett brööl. Lite läskigt men så himla läckert att få vara så nära denna första dag. Redan nu känner vi att vi fått valuta. Staden är ej vacker, ruffig till och med. Den är stor som metropolen Kolbäck. Utmed hela hamnen finns det kolsvarta vulkanstenar. På dessa ligger sjölejonen. Det finns dessutom svarta leguaner på stenarna och massor av färgglada krabbor. Krabborna är de vackraste jag sett. Röda med enormt vackra mönster i olika färger.

Det kom en rejäl regnskur när vi var i land under första dagen. Årets första riktiga regnväder sades det. Så vi tog lunch på en restaurang. Soppa, köttgryta och efterrätt. Soppan var buljong av kyckling, lite majskorn, 5 stycken bönor och två hönsfötter.

Det var en fin eftermiddag och vi sov gott denna första natt. Det här blir ett minne för livet. Vi beräknar stanna här på Galapagosöarna i sammanlagt cirka 2,5 vecka.

Annelie