Hej, hej hoppas det är bra med er alla. Med oss är det bara bra. Som jag drömt om att få se detta med egna ögon och uppleva ”deras” sätt att leva.
Det är svårt att låta bli att handla av dessa ”små folk” när dom kommer kämpandes, motströms paddlande och ösande fram till vår båt och sälja fisk, ibland lime frukter eller små bananer.
Ingen av oss kan rensa fisk men det är bara att sätta igång med ”kladdet” medan Magnus står för hejaropen.
Idag kom Mola mästaren själv och hans bror. Trevlig man som lärt sig en del engelska. Han visade upp ett certifikat på att han var Mola mäster och dessutom utbildade upp unga människor i yrket. Han berättade att många öbor har ingen moral utan ”slarvar till” hantverket och ändå tar bra betalt av ovetande turister.
Kvinnan igår var ett exempel förstår vi, men vad gör väl det oss hon behöver slantar hon också. Vi jämförde senare hennes arbete med hans och det var stor skillnad.
Mästaren och hans bror var 46 resp 44 år gamla. Inga barn men hade ansvar över en grupp släktingar på 18 personer. Livslängden är ca 70 år. De var mycket imponerade av att se foto av Magnus mamma som är 98 år. Vi köpte fina Molas! Arbetet är endast av enfärgade bomullstyger. Lagda ovanpå varandra upp till sex lager. Fler lager tyg desto ”finare” är de.
Männen lyste som solar när de lämnade oss efter att vi handlat och bjudit in dem i båten på kaffe. Ett roligt besök. Speciellt för mig!
Dagarna kommer och går vad vi gör vet vi knappast. Vi har fått en kontakt med en engelsk talande man som heter Rufus han kom i kanot idag tillsammans med sin fru och lilla son. Vi bjöd på kaffe och yoghurt. Det började med att Magnus gav honom ett gammalt segel som vi bytt ut, det mottogs med glädje. Så idag kom han tillbaka så vi frågade om de kunde visa sin ö för oss.
Sagt och gjort helt plötsligt satt vi alla fem i vår gummibåt med deras kanot på släp. Vi zig zagade mellan reven och de bodde på ö nr tre efter där vi låg. De bodde sex meter ifrån havet, tre hyddor för föräldrar en köks hydda och en för hans familj, fem flickor och en pojke. Hyddorna var fint gjorda enligt deras tradition. Ön hade 400 invånare. De bodde verkligen vägg i vägg. En massa barn överallt.
Tyvärr vill inte äldre kvinnor bli fotograferade, synd för de är så vackra och med sina molas kläder. En kvinna och hennes barnbarn tog emot ett par dollar till sitt museum, De fick vi fota efter vi betalat entré till hennes museum. Så roligt bara gjort av elände som flytet i land gamla petflaskor och flipp-flopp skor mm
Rufus guidade oss på den lilla ön som hade en skola upp till åk 6 och tre små butiker samt en bar/restaurang. Inte med vår mått såklart! En last kaj en fotbolls plan vad kan man mer behöva? Runt alla små hyddor hade varje familj gjort en liten gård/inhägnad. Tvätt hängde på tork över allt, små barns kläder. Uniform hade alla skolbarn och ny putsade skor. Marken på ön var vit fin tillplattad sand och lite djur hann vi se. En papegoja, en kattunge, en hund, en kanin, en ödla leguan.
Ett par stora hyddor var placerade mitt på ön, där har dom kongress som betyder samling. De hade tre presidenter på ön och det var kvinnorna som bestämde i den här kulturen. På kvällen samlas kvinnorna för kongress - hur det går till har vi ej klart för oss. Detta var den bästa dagen vi haft sedan vi kom hit till Karibien av dessa tre säsonger vi varit här.
Idag har det ej blåst så mycket, skönt. Hoppas det blir lugnare så vi kan segla till mindre öar med rev och snorkling.
Annelie o Magnus