Peru
syFreewheel
Magnus & Annelie Kristiansson
Fri 15 May 2015 19:00
Position 09:22:080N 79:57.240W
Vi har tagit paus i seglingen.
Många har rekomenderat oss att passa på att resa runt här i Sydamerika innan vi seglar vidare. Det har vi tagit till oss så vi har lämnat båten i Shelter Bay marina för att resa till Peru, staden Lima och Machu-Pichu-Inka staden.
Vi flyger ifrån Panama. Väl framme i Peru kommer vi att resa runt med varsin liten ryggsäck.
Med flyg, buss och tåg. Det känns väldigt spännande.Har aldrig trott att jag/vi skulle resa i Peru. Har känts så avlägset.
Lima 21.30 framme i 10 miljoner staden. Tog en taxi till hotellet Magnus beställt i förväg. Grand hotell i gamla stan tyckte han verkade bra.
Jösses vilken överraskning, en mindre chock. Prostituerade unga flickor hela gatan utanför. Området var nedgånget och sjaskigt. Vi gick in och tittade på rummet godkände det. Drog för gardinerna och försökte glömma verklighetens misär. Natten var tyst och morgonen kom. En natt till här få gå.
Traskade och gick hela dagen. Enormt vackra hus ifrån 1800-1900 talet - massor av pampiga parker, fina långa avenyer (7 km lång). Tillbringade många timmar på Museue Larco - historiska museet med mängder av keramik, guld, silver och brons ifrån 0 till 1200 talet.Fick en bra bild av historien om Peru och av alla krig. Museet hade en mycket fin trädgård. Roligt att se vad som växer här.
Hann även med en lång promenad utmed Stilla havs sidan. Det var hur vackert som helst. Här är inga badstränder. Lavasand och otroligt brant ner till havsnivån. Här är det ungdomar som surfar på vågorna.På promenad stråket var roligt att titta på folk, vilken aktivitet!
Vid 21.00 tiden tog vi taxi till vårt fula rum. Helt slut somnade vi gott.
Planerade flygresan upp till staden Cusco högt upp i Andernas bergskedja.Skönt att lämna storstaden, storstaden är inget för mig!
Flyget till Cusco tog endast en och halv timme. Vid flygplatsen stod där en man från hotellet och väntade på köra oss till hotellet ....Vilken lyx!
Ett litet fint hotell med 17 rum som ett liter pensionat med ägarinnan som går runt och småpratar lite med sina gäster - hennes namn var miss Peggy.
700.000 tusen invånare har den gamla fina staden, äntligen är vi i det Peru som jag föreställt mig. Människorna är klädda i sina fina färgstarka kläder, fina hattar så himla gulliga människor, kortväxta, väderbitna med röda runda kinder. Jag känner en sådan förtjusning, det sjunger i hela min kropp och själ.
Runtom staden är höga bergstoppar, bedårande vackert......tills huvudvärken slår till med full kraft hos oss båda. Tog en taxi till hotellet (17 kr) . Vi rasade i säng och började frysa så vi båda nästan hackade tänder. En lång natt med huvudvärk och frysfrossa!!!
Detta var vi inte beredda på. Vid frukosten berättade hotellpersonalen att det var vanligt att gästerna reagerade så, därför hade de syrgas som vi kunde ta så skulle vi må bättre inom 20 minuter. Japp så fick vi en trevlig dag i den vackra staden. Med shopping av alpacka ull stickade kläder. Åh vilken lycka för en textilnörd som mig.
Mot kvällningen kom höjdsjukan tillbaka med full kraft, syrgas och tidigt i säng!
Denna natt blev något lindrigare. Miss Peggy informerade om att om man blir höjd sjuk så blir man det i ca 24 timmar eller en del 48 timmar, och då även magsjuka. Jag tog 24 timmars Magnus slog till på 48 timmar och magsjuka.
Det var en ryslig känsla, när vi första dagen handlade ulltröjor så skulle jag säga till M att ta den där tröjan den är så fin och har ett kanonpris....Syrebristen gjord att jag tappade talförmågan försökte prata men hjärnan levererade inte några ord, vedervärdig känsla.Det var då vi insåg att vi drabbats av syrebrist.
Stannade ett dygn längre i Cusco eftersom vi tappat så mycket tid. Himla gullig stad med trånga gränder och massor av hantverk. Både fina och fula turistskräp förstås.Jag har ju bara öga för babyalpacka alster.
Taxi är billigt så vi hyrde vår hotell taxi"gubbe" en dag och reste runt från morgon till kväll för 800kr. En härlig dag med massor av stop. Vi stannade bla vid ett center för skadade djur. Deras fokus låg på att ta emot de utrotningshotade jättefåglarna Condorer. Centret hade för tillfället fyra stycken, samtliga hade blivit förgiftade av gift som bönderna haft på åkrarna. Man tror att det endast finns 700 stycken Condorer - världens näst största fågel efter Albatrossen.
Det händer även att okunniga människor tar fåglarna för deras vackra långa fjädrar för ritualer.
Centret räddade även papegojor ifrån hemska burar. Pumor, fyra stycken fanns där och blivit räddade ifrån att ha drogats och tvingats vistas bland människor som fulla skulle fotograferas tillsammans med dem.En gammal stork som inte benen bar längre, satt där han satt men fick mat rakt ner i näbben flera gånger om dagen. Massor av fler djur fanns där, lamadjur och vildkatter - en sort som är utrotnings hotad.Gripande ställe!
Ett par kilometer därifrån var ett nytt stopp mer kommersiellt men lärorikt och så fint upplägg. De hade massor av olika sorters lamadjur, alpacka och de finaste vincon. Alpackor fanns i nio olika sorter och storlekar och mer eller mindre finare ull. Precis som med får.Så himla fina djur.
Det är en enorm stor skillnad på fårull och alpackaull för att inte tala om vinconsull.
Överallt säljs stickade tröjor, mössor, sjalar, vantar och sockor. Uppe i Anderna är det kallt året runt om kvällar, nätter och mornar. På dagen bär temperaturen iväg till 20 grader och lite mer. Därav folkets klädsel. Alla stickar - även männen.
Ännu ett stopp som passade mig var en i en liten by med namnet Pitco. En stor marknad tisdag, torsdag och lördag med mängder av produkter som silver, stenarbeten, stickat och vävda ponchos, filtar, väskor allt vill man köpa!!!!!
Trots att Magnus drog med sin magsjuka höll han ut, fann en kompis som var 12 år gammal. En så rolig och intilligent unge. De höll varandra sällskap. Medan jag gick omkring och njöt av de färgstarka folket.En lång men händelserik dag trots att Magnus gick på halvfart.
Nu var det dags att flytta. Kul, kul nu till byn Ollantaytambo - en by ifrån 1300 talet emellan alla höga berg och utmed en flod eller dalgång. Et är så himla vackert överallt här i Peru. Runt om uppe i bergen klättrar gamla Inkaboningar som så klart är turistattraktioner. Dom kunde bygga förr.
Det är en omöjlighet att beskriva Andernas unika vackra natur och byar inte minst människorna och alla makalöst gulliga barn.Vi traskar gata upp och gata ner och bara njuter.
Nu har det blivit den 2 maj och idag överraskade Magnus mig, han hade fått för sig att vi skulle åka Inka-rail tåget till Machu Picho på ett av världens spektakuläraste tågbana MED middag ombord. Jag blev så rörd av allt jag får vara med om så tårarna gick inte att hejda...Vita dukar, rosor på bordet och tre rätters middag samtidigt som världens vackraste dalgång passerar utanför. Jag måste säga att min man har överträffat sig själv idag. Kan man säga att han slog knut på sig själv? Hur som helst var detta en alldeles, alldeles underbar dag.
Den nya byn vi kom till var även den speciell. Byggd i dalgången på båda sidor om älven. Massor av turister som skall åka buss upp till Inka-staden eller som ungdomarna ifrån hela världen går upp till. Alla har vandrar kängor. Utom vi med sandaler. Vi bestämde oss för att åka upp halv sex på morgonen för att njuta av soluppgången.05.00 stod vi i busskö tillsammans med andra förväntans fulla människor.Vi blev absolut inte besvikna.
Hur skall jag med ord beskriva denna dag, det går inte.
Gör ett simpelt försök.06.00 kom vi upp klättrade uppåt uppåt tills vi hittade ett bra ställe och inväntade ljuset och solens första strålar mellan de makalöst höga vackra bergen. Alla var tysta, det gick inte att prata, det kändes som om man förstörde något. 2.450 meter över havet satt vi tysta och såg ljuset sakta smyga fram mellan bergen. Inkastaden låg inne i mörkret och i gryningen kunde vi ana stenstaden ifrån 1450-talet, molnen dolde den länge och väl men solens strålar och värme avslöjade den sakta... Ja, det var ett försök!
Ibland kom molnen under ifrån och vi hamnade i det, för en stund och plötsligt var ångan borta och det blev klart igen. Så kom ett nytt moln och dränkte oss för att sedan klä staden i dimma.
Suck, så vackert! Detta skådespel pågick två och en halv timma.
Vi klättrade runt och vandrade på vackra stenstigar hela dagen, lade oss i gräset eller ibland på en stenhäll och tog en kort tupplur.
Detta är historien om Machu Pichu Inkastaden högt uppe emellan bergen i Anderna Peru.
Man vet ej allt, detta är bara teorier. Staden byggdes mellan1400-1550 talet och var endast bebott i 90 år. Övergavs av okänd anledning det finns delade meningar men lämnades runt 1550 talet. I slutet av 1890 talet hörde en man talas om en överväxt ruin högt upp bland bergstopparna.En bondfamiljs barn visade vägen och 1908 började man med utgrävningar. Staden var då helt igenväxt. Man håller fortfarande på att gräva fram mer av staden.
Om du har lite pengar som "flyter" omkring till ingen nytta - åk hit var det en man som sa i en kö, där vi stod. Detta är häftigt, man tar bara emot 2000 människor per dag. Periodvis är man tvungen att förboka biljetter för att få plats.
Efter den här annorlunda dagen var vi helt slut i låren och knäna och vi fick träningsvärk. Vi gick på många långa leder inom Machu Pichu området.
Nu är det snart hemfärd men först skall vi avsluta med två dagar i Lima, huvudstaden.
Vi har verkligen stortrivts i Peru förutom syrebristen som inte var någon "höjdare" här uppe.
Snart reser vi hem till båten som ligger i Colon Panama och guppar och väntar på oss...
Tack Peru för att vi fått uppleva detta land vi vill gärna komma tillbaka och se mer.
Ett stort tack till min man som gör allt detta möjligt!!!!
Annelie