012:57.140N 049:31.420W
Brottogram
Fri 8 Jan 2010 22:40
|
Dag 22
Fortsättning på dramat som urspelade sig senast:
Tack vare att vi inte valde att ge
Kaptenen någon whisky så slutade dramatiken där. Lilltån var lite blå på
morgonen men utgjorde ingen begränsning för den hårda sjöfararen.
Syrran hade morgonposten och Patrik kom upp för att
bevittna soluppgången...och inte långt efter dök Micke upp. Han ses nu tidigare
och tidigare i sittbrunnen på morgonen, funderar noga och väljer bland sina
beten, släpper ut linan, finjusterar längden med millimeterprecision...när som
helst nu...
Det var lugn och stadig vind och vi drack lite té,
då kom ett par regndroppar som förvarning och sedan den karaktäristiska starka
vindpust som kommer med regnmolnen så vi fick en rejäl körare. Vi tyckte vi
hörde något metalliskt läte men såg inget fel innan Daniel kom upp och undrade
vad det var frågan om. Då såg vi, mycket riktigt var något fel vid masten.
En del av skenan på masten där spridarbommarna fäster hade slitits av och
bommarna hängde nu löst. Vi fick tempoväxla och vakna till, rullade in seglen
och lyckades haka bort bommarna från fästena. Därefter lyckades vi med slägga
och andra verktyg banka loss fästena från den avslitna delen och konstatera att
det skulle gå att få fast dem igen lite längre upp. Vi hade övervägt att ändra
kurs litegrann och detta gjorde beslutet enklare, vi övergick till enkel-Genua
och vek av till en lite mer nordlig kurs. Tur i oturen att det ändå löste sig så
pass bra. Det har tydligen varit lite för hård belastning med två försegel som
dessutom blåst in och slagit ut en del under de senaste dygnen.
Medan vi var helt fokuserade på
problemlösningen hade Syrran till vår stora glädje smugit iväg och fixat
med frukosten, och dessutom kändes doften av nystekta pannkakor! Det var bara
att slå sig ned och avnjuta bananpannkakor med banan på!
Lugn förmiddag med lite test av olika
segelsättningar. Det visade sig att Stellan hade svårt att orka med att hålla
kursen så vi fick övergå till handstyrning tillsvidare.
Till lunch serverades ris med burktonfiskröra med
paprika, rödlök och citron. Till dessert té och banankaka med melon och
chokladsås. Det är periodvis en riktig extremsport att segla över
Atlanten...
På eftermiddagen hände det; Mickes spö stod böjt
som en märla och linbromsen tjöt som ett flyglarm i Dresden. Han slängde vad han
hade för händerna och sprang fram, med den där blicken man får mardrömmar av om
man möter. Han gav mer och mer broms efterhand som rullen började ta slut. Inte
ett ord sades på båten. Men så plötsligt blev det tyst, spöt rätade ut sig och
Micke började veva in. Denna gången hade dock inte besten tagit med sig betet i
flykten utan lite nochalant spottat ut det efter att ha lekt med det en stund.
Micke behöll ändå humöret och hoppet lever. I med grejerna igen...nästa gång
så...
Men i den fortsatta jakten på Besten vevar vi upp
diverse andra fiskar som duger väl till att berätta historier om för barnbarnen.
Först slog vi Dorado-rekord med en 6-kilos på förmiddagen för att sedan på
eftermiddagen toppa det rekordet med en fin rackare på närmare 8 kilo. Vi har ju
naturligtvis ingen våg med oss men vi har goda ögonmått och är rörande överens
om uppskattningarna, de ligger snarast i underkant...
Vi gjorde ett test av man-över-bordrutinerna genom
att lite slarvigt hänga upp en av heltäckningsmattorna på vädring så att den
skickades i havet av vinden...med ett gemensamt agerande och snabba åtgärder
hade vi snabbt vänt om och fått upp den med huggkroken. Det känns
tryggt.
För att ingen frukt skulle gå och bli dålig
tvingades vi sedan göra en Banandrink att släcka törsten med i
eftermiddagssolen.
På kvällen visades prov på initiativkraft i
köket och det serverades färsk stekt Dorado med riktigt fin
potatismos.
Vi konstaterade att vi haft en del otur under
dagen, men också att vi haft en del tur som rett ut de olika händelserna. Vi
håller skärpan uppe, vi har fortfarande en bit kvar att segla.
/ Besättningen på Dreamcatcher.
Dag 23
Denna morgon hade kapten sista vakten och när vi
andra vaknade kunde han påläst meddela att det nu återstod 730 sjömil till
Lucias norra udde. Beroende på hur man räknar är det i alla fall kring 5 dygn.
Vinden har varit medelgod under dagen, vi har fört en del diskussioner om
segelsättning och trimmning, med resultatet att vi fortfarande seglar med
ett försegel på en snygg slör mot karribien.
Under dagen har vi återigen styrt
för hand på en kurs kring 300 grader, och under natten får Stellan köra sin
grej. Han har lite svårt för att falla av och samarbetar dåligt med nuvarande
segelsättning och önskad kurs (monteringsdetaljer), men det är ändå värt det för
att få lite skönare nattvakter.
Vad beträffar monsterfisket väntar storfiskarn
fortfarande på the one. Ytterligare en dorado nappade lagom till frukostkaffet.
Om vi nu haft något frukostkaffe vill säga. En kort stund fanns det lite i en
kanna, men sittbrunnen ska ju ha sitt också tydligen.
Vi åt gårdagsfiskad dorado till lunch som smakade
fantastiskt med aioli och mojo rojo. Grönsakerna börjar ta slut och vi är
begränsade till rödlök och potatis. På fruktfronten finns apelsin, citron, melon
och äpplen. De sista bananerna gick den ljuva romdrinksdöden till mötes
igår och den sista tomaten fick tillsammans med gurkan bli en god sallad. Mat
finns det fortfarande väldigt gott om, men det känns hårt att behöva begränsa de
kulinariska utsvävningarna i takt med att färskvaruförråden krymper.
Besättningen är numer bortskämd med variationsrikedomen och vad jag kan
minnas har vi ännu inte hunnit ätit samma rätt två gånger.
Precis just nu sitter fyra grabbar i sittbrunnen
och pratar. Kvällssolen gassar i väst. Om jag spänner mina nyfikna
lillasysteröron kan jag höra att konversationen handlar om vilken typ av
berusningsdryck som ska intas i solnedgången (i begränsad mängd under
väldigt välordnade och civiliserade former). Valet föll på en rom från
Madeira med ett stänk av Maderiansk sockerrörshonung i.
Avnjöts på bästa sätt enligt anrik
dreamcatchertradition på fördäck med cigarrer och extra för ikväll en berättelse
från Patriks pappas äventyr på samma hav 43 år tidigare. Mycket spännande. Vi
fick alla lite perspektiv på tillvaron.
Nu har solen gått ner, tortellinimiddagen är
uppäten. Besättningen gör sig redo för kvällens film.
Tack för ännu en dag på havet. Det är fortfarande
härligt.
/Dreamcatcher crew
__________ Information from ESET Smart Security, version of virus signature database 4722 (20091228) __________ The message was checked by ESET Smart Security. http://www.eset.com __________ Information from ESET Smart Security, version of virus signature database 4722 (20091228) __________ The message was checked by ESET Smart Security. http://www.eset.com __________ Information from ESET Smart Security, version of virus signature database 4722 (20091228) __________ The message was checked by ESET Smart Security. http://www.eset.com __________ Information from ESET Smart Security, version of virus signature database 4722 (20091228) __________ The message was checked by ESET Smart Security. http://www.eset.com __________ Information from ESET Smart Security, version of virus signature database 4722 (20091228) __________ The message was checked by ESET Smart Security. http://www.eset.com |