Dag 24.

Soluppgången och frukosten avnjöts under tystnad, varje besättningsman var där vid frukostbordet men fokus var riktat på något annat. Där fanns inre mentala krafter så starka att Dreamcatcher stundtals drev i stiljte, vindarna lyckades inte penetrera den aura av vilja, svett och jävlar anamma som bara byggde sig starkare och starkare. Sen small det, en diskussion på jakt efter den obligatoriska kollektiva consensusen gick av stapeln, en del argument blev kölhalade och andra hissade i topp och fastspända med winchen. Efter ca en timma var reglerna spikade.  Coachningen är till ända och bara en punkt återstår på träningsschemat, det slutgiltiga Slim Jim testet. 100 armhävningar. Urladdningen var total, Med stön och pustar, finslipade tekniker, ansträngningar som nästan rev upp teaken på dreamcatchers däck, lyckades nästan alla ta sig igenom Slim Jims målsättningar, de redan övertränade besättningsmän som ville ha mer träning under dagen taktikade och lämnade lite utrymme för de sista armböjningarna, för att på så sätt tvingas lyfta om från början senare under dagen. Detta med mycket gott resultat.

 Efter denna urladdning lyckades vädret tränga sig igenom, denna gång beväpnat med regn, efter många mindre skurar som tidigare bara dragit över snabbt erbjöds denna gång ett riktigt hederligt regn med tillfälle för tvagning i sötsurtvatten och duschtvål. För första gången sedan Cape Verde uppskattades detta mycket av besättningen och även moderskeppet fick sig en omgång med skurborsten.

Nästa tävling gick av stapeln, varje själ ombord fick lämna förslag på en segeluppsättning som skulle vara så optimal för kursen som möjligt, till detta skulle en topphastighet gissas. Alla förslag samlades in, seglen riggades och inte så långt in i tävlingen hade en vinnare utsetts. Alla gissade lite i underkant på farten och William som under hela seglingens gång sett ännu mer potential i skeppets segelyta tog hem vinsten. Toppfarten blev 9.8 knop och priset var ett glas av skepparens finaste Whiskey under kvällen.

Till lunch serverade kockarna Daniel och Patrik en ugnstekt Dorado med potatis, och som helgdagarna bjuder serverades detta i brist på vitt vin istället tillsammans med två flaskor mousserande vin. Samtalsämnet gled in på egna reflektioner om det hårda, kärva livet ombord under denna atlantenkryssning.

Mellan lunch och middag riggades återigen dubbla genua och med vind i seglen fick vi återigen sällskap av delfiner som nyfiket kontrollerade att läget var ok, det var att tag sedan sist och en mycket uppskattad gest för besättningen. 

Pasta med korv, vattenmelon och dagens öl till middag, filmvisning och sedan läggdags.

500 nautiska mil kvar till destinationen, ett avstånd nästan motsvarade Stockholm-Haparanda, detta i ett tempo av en snabb joggare.

/Dreamcatcher