Ja nu har vi äntligen passerat Panamakanalen. Det känns väldigt väldigt skönt.

Först lite gnäll:

Vi låg och väntade i Shelter Bay Marina på att Mike och Grace från Kanada skulle komma. En vecka innan de kom så prövade vi frysen. Den fungerade inte. En frysexpert konstaterade att vi måsta byta en Evaporator plate (en platta som sitter inuti i frysen och som avger kyla från kompressorn). Vi beställde denna från USA och den kom en vecka senare.

Installatören från Shelter Bay Marina misslyckades genom att han böjde den för mycket. För liten kyla tyckte frysexperten. Beställde en ny. Efter två veckor kommer denna. Installeras på nytt och med stor hjälp av undertecknad så blev det bra. Frysexperten godkänne och allt var frid och fröjd förutom med Marinan. De hade lovat mej en grattis ny platta till frysen samt att jag/vi inte skulle behöva betala något extra för tiden som vi låg där. Reparationschefen förnekade löftet när jag provade med hövdingen på marinan och även när jag pratade med ägaren till Marinen. Vilka djävla ”svin” tänkte och tänker jag om Shelter Bay Marina. En sak att misslyckas men att sedan inte alls reda ut är för djävligt och att helt skita i kunden (Ursäkta mitt ovanstående ordval). Så det blev stora extrakostnader.

Nåväl vi kom iväg. Klockan ett skulle vi samlas på en plats för att vänta på lotsen som skulle följa med vår båt. Han hette Oscar och hade två barn. Han kom klockan 16.30 och sa att han blivit lite försenad och vi därför måste skynda oss mot slussportarna som låg någon kilometer därifrån.

Det var två båtar till som skulle slussas med oss. En katamaran i mitten, vi till styrbord (eller höger som man säger i vanliga fall) och en mindre segelbåt till vänster om katamaranen. Vi knöts ihop med varandra både i fören och i akterna och dessutom korsade springrep så vi satt ordentligt fast i varandra.

In i första slussen efter ett stort fartyg. När vi kommer in i slussen så är det två personer på varje sida som slänger små rep med klumpar i varje ändå. Dessa klumpar hamnar på ytterbåtarna. Sedan binder vi fast tjocka rep i dessa smårep och kanalpersonerna drar upp våra rep till kanalkanterna och binder fast dessa. Så då sitter dessa tre båtar fast med fyra rep i varje ytterhörn.

I Cancun är det tre slussar för att komma upp till Catun lake. Efter slussningarna färdas vi i cirka 30 minuter till en gemensam boj där vi lägger till. Det är mörkt då. De kom o hämtade vår kapten och på morgonen skulle det komma en annan kapten. Vi skulle vara klara 06.30 på morgonen. Vi trodde inte de skulle dyka upp vid denna tid men vi var beredda.

Javisst jag glömde berätta om våra missöden i våra första slussningar. Annelie kommer upp till mej och säger att våran toalett står och rinner och det har kommit mycket vatten över på golvet. Jag går ned och kollar det och det var ett enkelt fel som vi omedelbart kunna åtgärda. Men det som var värre var att Annelie upptäckte att i motorrummet står motorn och läcker ut ansenliga mängder vatten hela tiden. Det var allvarligt för kunde vi ha motorn i gång? Blir den överhettad om jag inte stänger av den för att inte motorn skall bli totalpajad? Jag säger till kapten på båten med en gång att det är problem med motorn och att jag inte vet om jag kan köra med motorn eller ej. Det fungerar i alla fall så länge. Jag undersöker felet och ser en packning till ett rör som har gått av. Jag tror ändock inte att det är packningen som orsaken till felet utan tror att godset på baksidan av vattenpumpen har blivit skadad. Kanske en packning där som gör att det läcker?  Jag har knappast några sådan packningar. Kan man göra sådana tillfälliga packningar? Jag har i fall två komponents epoxy och med det kan man göra många olika saker men ….  Jag var väldigt bekymrad och jag var nere och tittade till motorn flera gånger.

Mike går också ned till motorn och han är säker att felet beror på den spruckna metallpackningen och att det är ett enkelt fix att fixa felet. Vi kommer ut ur kanalerna och Mike börjar fixa felet. Kaptenen är orolig för hur det skall gå med båten. Han måste rapportera om det är några problem. Kan vi inte fortsätta färden som planera så kommer det säkert att kosta oss 10000 kr till kanalmyndigheterna. Äntligen får Mike till felet och kaptenen kan rapportera till myndigheterna att vi har fixat felet och vi kan fortsätta färden morgonen därpå. Puh!!!!!  Säger ja.

Dagen därpå så dröjer det inte kanalgubbarna kommer. De kom inte förrän efter klockan åtta och det kom bara två stycken till våra tre båta. Vi fick ingen. En miss i kommunikationen tänker jag men så får jag reda på att vår kapten har blivit ”försenad”. (Det är väldigt mycket väntande här i Panama).

Kaptenen säger att tack vare han har blivit försenad som måste vi köra ikapp de andra båtarna som har startat en halvtimme innan. Jag vet att vår båt går fortare än de andra men jag tänker inte pressa båten mer än vad jag gör annars.  Vi kommer ifatt dem efter någon timme.

Vi kör sedan längs en uppdämd insjö som går fram och tillbaka och ibland i lite trånga leder och ibland i bredare partier. När vi nästa är framme i Panama passerar vi det högsta berget här som kallas Gold hill. De var tvungna att minska ned på storleken på detta ”berg” och därför placerade man ut lite guld här och där på kullen. Ryktet spred sig att det fanns en massa guld på kulen och det kom en massa guldgrävare och börja gräva på berget. Så fick man gratishjälp i några år tills sanningen kom fram.

Vi passerade även ett fängelse där den beryktade Daniel Nortega satt fängslad. Han var ett tag president för Panama och samtidigt stor knarkhandlare innan USA tog itu med honom. Han sitter i ett lyxfängelse med ca 10 tal fångar, swimmingpool och dambesök. Kvinnorna får övernatta på fängelset så jag tror inte han har det så  förfärligt som på många andra ställen.

Så närmade vi oss de tre sista slussarna och allt gick bra utom i den allra sista slussen. Våra båtar ställde sig lite på snedden tack vare många klantigheter och alla fel var faktiskt kanalpersonerna men jag skall inte gå in på dessa fel nu. Det löste sig tack vare starka elwinschar på vår båt och en bogpropeller som gick på högvarv.

Efter sista slussningen skulle vi bara åka en liten bit för att lämna av kaptenen.

Vi åkte sedan ytterligare en liten bit och droppade vår ankar. Skönt att äntligen var framme!

Bilderna är tagna med en minuts mellanrum inför och vid en slussning.

Pacific here we come!

Magnus (och Annelie)