9:e November och Natibou har lämnat Bali idag 12.00, går mot Borneo

Natibou
Hans and Monica Ahlinder
Tue 9 Nov 2010 19:13

Position 7:53S 115:26E

On "special request" från våra kära blog läsare som inte verkar så glada över att vi gjort dem beroende, för att sedan helt sonika tagit bort "drogen". Vi har inte uppdaterat bloggen sedan vi lämnade Australien, så först en liten recap om tiden från Mackay i Australien till Indonesien där vi är nu.

Vi tog upp båten på land i Mackay på Ausraliens östkust, just söder om Whitsunday Islands. Vi gjorde då ett gediget "halv vägs jorden runt" underhållsprogram. Service på motorerna, bottenmålning, vaxning hela båten, mastinspektion, byte av dem flesta fall och backstag, reparation gennaker peken, några smärre elreparationer etc. Mackay är inget höjdarställe, det är en huvudort för gruvnäringen som ligger lite inåt landet från Mackay. Om man l'ägger till att vi bodde i båten på land samtidigt som båten servades - så var det skönt när vi till slut kom iväg den 9:e September. Dem flesta BWR båtarna hade då redan lämnat Mackay så vi var lite sena iväg pga att vi hade väntat på reservdelar till masten som tyvärr aldrig kom fram till Mackay.

Vi seglade direkt upp till Whitsunday Islands, det sannolikt vackraste cruising området i Australien. Otroligt vackra sandstränder, fina ankringsplatser och massor av charterbåtar. Lite väl utbyggt och turistiskt  för vår smak - men en pärla i alla fall. Vi seglade från WI till Hinchinbrook Island två dagars segling norrut, som kom att bil vårt finaste och mest minnesvärda stopp i Australien. Hela området är en nationalpark, och vi stannade där i tre dagar. Bland annat så gick vi en längre vandringstur över ön och fick se en hel del olika djur på vägen. Men det är VARMT att vandra i Australien, så man får under dagen dricka enorma mängder vatten, cirka 3 liter per person gick det åt på en dags vandring. Ankringen runt ön gjordes i långa "kanaler" i mangrove träsk. Låter inte så aptitligt på "svenska" men det var helt perfekt.

Vi seglar sedan norrut innanför barriärrevet i James Cooks kölvatten (han som upptäckte Australien) och anländer den 18:e September till Port Douglas. Där blir vi kvar till den 24:e, framförallt för att vi måste ta av masten och montera en helt ny storsegelmastskena + att svetsa några mindre sprickor i masten. Det är ett ganska omfattande jobb på en båt av vår storlek, och det tog tre män tre dagar att åtgärda allting på masten + en dag till för att koppla alla kablar som går upp i masten (cirka 20 stycken faktiskt - huvudsakligen till radarn). Port Douglas var en mycket trevlig stad med stort fokus på turistnäringen. Vid Port Douglas ligger stora barriär revet relativt nära kusten och är rimligt lätt tillgängligt för dags utflykter. Längre söderut så är barriär revet väldigt långt ut i havet, och det finns inga öar att ankra upp runt - så väldigt otillgängligt. 

På det stora hela så var vi ganska missnöjda med seglingen i Australien. Först och främst så är det nästan omöjligt att våga gå ner i vattnet på grund av antingen fara för krokodiler, hajar eller jelly boxfish - som alla kan vara dödliga. Så inget bad eller dyk - fast barriär revet är så vackert säger dem...vi såg det aldrig! Just det, hur konstigt det än låter så ligger dem möjliga ankringsplatserna längs med kusten i huvudsak i flodmynningar eller öar i direkt anslutning till kusten - långt ifrån reven. För att komma ut till barriärreven så måste vi dels "åka åt fel håll", dvs österut istället för norrut - och dels så är det klart riskabelt att stanna över natten vid reven. Det kan också vara strömt så dykning (om man vågar för alla djuren..) kan vara komplicerat utan dykguider.

Efter att nu ha varit nästan sist ut fråm Mackay, och dessutom blev tvungen att stanna nästan en vecka i Port Douglas för mastreparation - så var det bara att sätta full fart mot Darwin på Australiens norra kust - en sträcka på cirka 1400 nm (280 mil), dvs en halv atlantsegling. Vi hade i huvudsak en sydostlig stark vind som tog oss snabt norrut. En av fördelarna med att segla på Australiens östkust är ju att det är helt fritt från stora havsvågor, pga att stora barriärrevet längre ut bryter alla vågorna. Så seglingen sker hela tiden i ett relativt platt vatten - så väldigt bekväm segling.

Vi stannar över natten vid ett antal flodmynningar - inget att rapportera hem om - förutom att det var väldigt skyddade hamnar - och gav oss god nattvila.

Vi rundade upp den "berömda" Cape York udden, som är Australiens egen "Cape of Good Hope eller Cape Horn", den 28:e September. Cape York är Australiens nordligaste spets. Vi ankrade upp i en fin vik vid Red Island direkt efter att ha rundat udden. Därirån tog vi sedan ett non stop skutt på cirka 700 nm till Darwin. Tidvis en fin segling över Carpathia Sea. Vi kom fram till Darwin ungefär samtidigt med dem andra BWR båtarna på min födelsedag den 4:e Oktober - en fördel med att vara en snabb båt - även om vi startade klart sist av alla båtarna från Port Douglas.

Vi stannade i Darwin till den 12:e Oktober. Darwin är i princip en helt "ny" stad, eftersom nästan hela staden blev utblåst av en extremt stark orkan på 70-talet, med vindar på över 200 knop...som sopade bort en stor del av den dåvarande bebyggelsen. Staden är vackert byggd och vi tyckte om staden. Dock med ett stort aber - det är otriligt varmt i Darwin, tryckande varmt. Så livet i båten var inte så behagligt. Tidvattnet i Darwin är mer än 6 meter, så man slussar in i speciella små utgrävda hamnar - och slussportarna stängs bakom för att hålla vattennivån uppe i hamnen. Vi var för bred för att komma in i den "fina" småbåtshamnen - så vi fick ta det som fanns - dvs fiskebåtshamnen. Lite rough, och helt utan charm. Men den låg centralt i stan - så ganska OK. Vi passade på att hyra bil under tre dagar och åkte ner till Kakadu och Litchfield national park. Det är långa avstånd att köra över områden som är väldigt monotona och tråkiga "stäppland/halvöken" och man behöver lite av en betonghäck för att kunna turista med bil "outback" som australiensarna kallar dessa områden. Men när man väl kommer fram till sevärdheterna så imponerar dem desto mer! Vackra berg landskap med canyon liknande dalar, till floddeltan med ett enormt djurliv, inkluisve "salties", dvs dem fruktade saltvattens krokodilerna som finns i överflöd där. Vi såg också en hel del Aborgina klippmålningar, imponerande i all sin enkelhet. Aborginerna har levt mer än 30.000 år i Australien, innan den vite mannen kom dit. Och framförallt i dessa norra territorier så har dem numera fått en hel del landområden och visst självbestämande. I stora delar av kustområdet som vi seglade förbi på vägen till Darwin så är det förbjudet att gå i land om man inte har ett tillstånd från den lokala Aborgin byn. Enligt våra pilots (seglingsböckerna för detta området) så är det ändå inte rekommendabelt att besöka dessa byar, man är ofta inte speciellt välkommen - och kan känna sig "hotad". Det är också mycket stora problem med alkoholism och stölder från båtarna är vanliga. Tråkigt  att konstatera, men inte mycket mer för oss att göra än att segla förbi dessa områden.  

Vi bunkrade upp ordentligt i Darwin, och tog kurs den 12:e oktober mot Kupang på västra delen av Timor, som tillhör Indonesien. En nästan helt vindlös överfart, dvs motorgång hela tiden. Vi kom fram till Kupang sent den 15:e oktober, och ankrade upp i bukten utanför Kupang tillsammans med dem andra BWR båtarna. Och nu börjar soppan!!! Det är erkänt mycket svårt att få tillstånd att segla i Indonesien, och vi hade via vår engelska BWR organisation skickat in våra anmälningar för att få dessa så kallade "cruising permits" två månader innan vi kom fram, och enligt uppgift skulle det gå smidigt i år...Det blev en mardröm. Tullen vägrade att godkänna vår inklarering med mindre än att vi alla måste deponera en bond (pengar) motsvarande mellan 20 - 50 procent av båtens värde. Något som dem berättade var "lagen" och att när vi sedan lämande Indonesien så skulle dessa pengar betalas tillbaka till oss. Den här regeln tillkom, enligt tullen, för att säkerställa att ingen försökte sälja sin båt i Indonesien... Alla vägrade naturligtvis att deponera ett sådant stort belopp till en av världens mest korrumperade stater (nummer 81 av 81 stora länder i världen enligt FN -dvs mest korrumperat av alla länder i världen! ). Sannolikheten att pengarna bara skulle vara "borta" när det var dags att få illbaka dem var bara för stor. Vad dem fiskade efter var naturligtvis stora mutor som dem skulle stoppa i egen ficka.

Efter tre dagars förhandling med lokala myndigheterna, tullen, hamnmyndigheterna, immigration, hälsomyndigheten, marinen (!) etc så slutade det med att tullen hotade att sätta oss alla i fängelse och beslagta båtarna i kvarstad om vi inte hade lämnat Kupang klockan 0600 nästa morgon. Under det hotet så kunde vi naturligtvis inte stanna, så alla BWR båtarna lättade ankar runt 0500 på morgonen strax efter soluppgången och segalde ut på havet. En absurd upplevelse, men också extremt frustrerande för oss alla. Vad göra nu? Segla direkt till Singapore och skippa Indonesien? Segla omkring i Indonesien utan att tullen har godkänt vår incheckning i landet (alla andra myndigheter har godkänt det, det var bara tullen som inte ville släppa in oss), med risk att bli tagen på bar gärning - och sannolikt hamna i fängelse och båten beslagtagen av myndigheterna? Eftersom vårt rally som nu är cirka 30 båtar, är för stort för att kunna glida undan utan att märkas i skärgården så var det inget alternativ för oss.

Vi bestämde då tillsammans att segla mot Bali, och där betala rejält för att en lokal agent skulle kunna fascilitera en incheckning där, och muta dem rätta kanalerna och personerna så vi skull kunna stanna i Indonesien. Men vi kunde aldrig vara säker att det skulle kunna lösa sig i alla fall, så ingen kunde riktigt koppla av och njuta av den fina Indonesiska skärgården. Vi gjorde alla ändå en del stopover på lite mer enkilda öar, långt ifrån närmaste tull stationerna. Vi stannade bland annat 2 dagar på Komodo. Det är en liten ö strax väster om Timor, som är berömd för Komodovaranerna, som bara finns där. Det är världens största ödla och blir 3 meter lång. En morgon fick vi se en stor ödla alldeles intill oss gående på stranden - den var mäktig, och anses inte ofarliga för människor - dessutom kan dem springa i 30 km i timmen!

Vi seglade sedan direkt till Benoa marina på södra Bali, dit vi kom den 28:e oktober - och som sagt vi lämnade Bali idag den 9:e November med kurs mot Kumai på Borneos sydvästkust.

Bali är numera en klassisk turistö, nästan i klass med Kanarieöarna eller Phuket i Thailand. Men det Bali har är också en väldigt speciell kultur och historia, som finns kvar i vardagslivet även idag. Det är i botten en hinuistisk kultur, men med starka lokala inslag som har skapat den unika Balinesiska Hinduismen. Vi besökte Ubut en bit upp i bergen som är centrum för konst och dans + att det fanns många gamla palats där.

Efter all turbulens med myndigheterna i Kupang så har vi nu (ta i trä) som det verkar en fungerande pågående process med myndigheterna i Bali. Godkännande processen är inte klar ännu men vi seglar nu i alla fall lagligt i Indonesien. Ett av många exempe på hur genomkorrumperat det är här; När tullen kom ombord i Bali så frågade dem var spriten fanns, gick fram och tog den dyraste flaskan, och berättade att "tullen" till dem är en flaska per crew. Hur fräckt och öppet som helst att dem var korrumperade. Eftersom hela systemet, inklusive alla cheferna, är korrumperade så har dem uppenbarligen inget att frukta att visa så öppet att dem är korrumperade.  Det slutliga godkännandet kommer sannolikt att ske dagen före vi seglar ut från Indonesien, runt den 20:e November!!! 

Vi valde att ta in på ett fint litet "a la carte hotell" i en vecka inte så långt från marinan för att koppla av från allt myndighets chafs. Vi hyrde också en bil och gjorde utflykter på dagarna. Det var skönt att komma ifrån båten lite grann (väldigt varmt och kvavt i båten på dagarna när man ligger i en marina, och ingen vind här på Bali).  Vi har också passat på att fräscha upp båten en hel del här i Bali. Dem har mycket bra och billiga hantverkare här. Så vi har lackat om vissa delar av inredningen, gjort ett nytt bord i salongen, teaktrall i sittbrunnen och i duschen, nya dynor i sittbrunnen etc - så en behövlig uppräschning som kändes skönt att få gjort. Jobbet var mycket, mycket proffsigt genomfört - framförallt träarbetet var först klassiskt.  

Nu är det natt mellan 9 - 10 Nov och jag ska snart väcka Monica som tar nattpasset mellan 0300 - 0600. Ingen vind som vanligt i dessa vatten, så vi går för motor igen. Vi planerar att komma fram till Borneo om tre dagar, och där ska vi åka upp i djungeln och besöka bland annat vilda Orangutangs!

ha det,

Önskar Hans o Monica