Efter ett par timmar dog vinden och skepparen muttrade om "f.n kan det aldrig blåsa i den här j:a badbaljan" något han senare skulle få äta upp. Yanne fick jobba igen och lunch Mediterranean style intogs. Framåt eftermiddagen la vi till i marinan i San Feliu de Guixol ( något man varken kan säga eller komma ihåg så det fick bli SFG ) 46 NM norr om Barcelona. Vi fick en fin långsidesplats och slapp sjösätta dingen eller ta fram landgång mm.Middagen intogs på klubbens lyxiga restaurang. Fint ställe med god mat och vidunderlig utsikt.

En vinterblek Fredrik hade beslutat sig för att gå "all in" men med ett tunt lager solkräm som snabbt slarvades på. Resultatet blev att han blev "well done" och antog en alltmer rödaktig ton som bara blev värre o värre.

Följande dag seglade vi vidare norrut efter Costa Brava- den vilda kusten. Den är verkligen vild o vacker. Vi ville ankra i en Cala och bada och kanske övernatta men en kraftig havsdyning gjorde detta omöjligt, varför vi satte kurs mot hamnen i El Estartit, inte långt från franska gränsen. När vi hade någon timme kvar ökade vinden helt plötsligt. 38 knop, alltså 19 m/sek visade vindmätaren. Snabbt revade vi ner ordentligt och forsade fram i 9 knop mot marinan. Som tur var kom det två Marineros och hjälpte till vid tilläggningen.

El Estartit var en trevlig bekantskap. Mysig stad och fin strand.Många dykbåtar går ut till öarna utanför.Över stan reste sig ett högt berg, detta måste naturligtvis bestigas, vilket också Lisa o Eric gjorde morgonen därpå. Fredde gick till affären för att köpa något som skulle lindra den sönderbrända kroppen. Aloe Vera skulle vara bra.