,04:14.165N 100:38.435E                                                                                                                                                                                                                     

Så var det dags för ytterligare en övernattsegling, vilket naturligtvis inte är livet på en pinne för alla ombord för det är inte lätt att få en hel natts sömn när motorn dånar och vågorna inte alltid är mjuka och sköna. På 26 timmar avverkade vi de 150 sjömilen mellan Admiral Marina och Lumut. Motvind, så det blev motorgång igen. 5-10 knops vind och liten sjö. Vi hittade även denna gång en kurs som låg huvudsakligen mellan den internationella handelssjöfarten och den lokala fiskearmadan. Nattpassen blev mer intressanta än önskat. På Ingela och Ernst vakt dök plötsligt ett pärlband av runda små bojar upp, typ fisknätskulor, i flera rader på båda sidor om båten med de två närmaste raderna på mindre än 5 m avstånd.  Att båtar får fisknät i sina propellrar i dessa vatten är vida omtalat. Alltså befarade vi det värsta. Kapten väcktes men det fanns inte mycket att göra utan att fortsätta och försöka ta sig bort från dessa bojar fortast möjligt. Och hoppas på att bogvattnet skulle hålla tamparna borta från vår propeller. Så småningom var även detta intermezzo ett minne blott utan att ha stoppat vår framfart. På Brittas vakt drog en ordentlig squall med störtregn och vindar upp till 30 knop över. Regnet medförde att sikten utanför sittbrunnen var lika med noll, den starka vinden och den ökade våghöjden minskade farten till som lägst 2 knop! Då är det skönt att ha både radar och AIS, problemet är bara de lokala fiskebåtarna, som visserligen är belysta men saknar AIS. Efter störtregn kommer solsken eller i alla fall lätt regn vilket vi fick efter en timme och alla ljus återvände. Vi hade tänkt besöka marinan på ön Pankhor, men väl där såg det mer ut som ett ofärdigt projekt mitt i ett fiskarsamhälle. Så vi tog oss in i floden på fastlandssidan i stället och hittade en lugn nattplats i Lumutus Internationella Yacht Club. Där fanns pool att kyla av sig i. En av klubbens anställda, muslim, körde oss på kvällen till en kinakrog. Som far till tre barn, två söner och en dotter, som studerade på universitet behövde han alla typer av extraknäck för att försörja dem. Förhoppningen var att de skulle ta hand om sin far och mor senare, men helt självklart var det nog inte. Kl 04.00 söndagen den 12 december lämnade vi Lumutu för att förhoppningsvis vara i Georgetown, Penang, 75 sjömil norrut innan solen går ner.

Pankhors fiskesamhälle                                                                    I Lumutu fanns ett varv där en del av flottans fartyg låg

Klubbhuset i Lumutu