Via Guadeloupe till Antigua
Amoress2
Mats Gustafsson
Sat 27 Feb 2010 03:30
Vi mår jättebra och kom idag på att vi faktiskt aldrig är sjuka - inga vinterrelaterade, snoriga eller plågsamma magtömmande infektioner alls. Bacilluskerna hinner nog inte med oss! Vi seglar helt enkelt för snabbt och dessutom träffar vi aldrig någon som är sjuk. De personer vi umgås med, träffar vi uteslutande utomhus och om vi någon gång går på restaurang, har vi med oss desinfektionsservetter och använder dem noggrant. Skönt att vara frisk!
Vi lämnade Iles Les Saintes med viss tvekan, då vi trivdes mycket bra där. Känns alltid konstigt att lämna ett ställe man tycker om, och samtidigt inte ens veta om man någonsin kommer tillbaka... Vi siktade på att kunna ankra utanför Pigeon Island - en liten ö belägen mitt på den västra kusten av Guadeloupe. Där har den berömde undervattensfilmaren Jaques Cousteau namngivit en undervattenspark. Denna dag kom det på tok för höga svall från söder och det gick inte att övernatta skyddat från dem någonstans... En besvikelse, men vi seglade vidare norrut på ön till Deshaies. Här kom de stora vågorna in också, men vi kunde förvänta oss att åtminstone ligga kvar i våra kojer under natten. Vi provianterade och hittade varsin glass - Magnum! Yummi!!!!! Wilma fick ny snorkel och nytt cyklop, då hennes läckte in vatten. Vi tillbringar mycket tid med att utforska undervattensvärlden, så det är viktigt att ha en väl fungerande utrustning!
Nästa dag gav vi oss iväg mot nästa ö och hoppades på lite mer lugn och ro nattetid åtminstone. Vi seglade 42 distans i god vind 90 grader in från styrbord och inte ett moln på himlen. Vågorna bygger upp rejält mellan de stora öarna och de kommer ju, som jag säkert nämnt, hela vägen från Afrika. Vinden från Atlanten pressas in i gatten och accelererar till avsevärt högre vindstyrkor än vad väderrapporten spått. Men vi vet detta sedan tidigare seglats, och denna gången tycker vi att vinden varit betydligt lägre än förra gången. Svallvågorna känns dock obekanta och fenomenet att vinden tidvis kommer rakt från väster istället för den passad som borde råda från ost... Det regnar heller aldrig och det brukar det göra under första hälften av högsäsongen. Detta leder till vattenbrist och det går inte ens att fylla färskvatten ibland, så nu snålar vi ordentligt. Vad beror dessa förändringar på tro???!?
Vi ankrade i English Harbour på Antiguas södra kust och fick fortsätta rulla runt på grund av svall, men vi distraherades av den syn vi fick och hade helt andra saker att smälta och sov gott ändå. Vi drömde om dessa OTROLIGT stora segelbåtar som ligger här. Vi promenerade till Falmouth Harbour där de flesta ligger. Alla båtar har en ordentlig besättning och de städar och putsar dagarna till ända...En svensk båt vi sedan tidigare känner till och nu träffade på Dominica hävdade att han hade den största båten i dessa marinor och hans båt är "bara" 56 fot lång. Vi har varit här förut och tyckte han var lite tokig som trodde detta. Han gjorde dock snart tillägget att han hade det, men UTAN besättning - och då stämmer det! Efter att känt honom ytterligare några minuter, kom vi fram till att han var en mycket sympatisk person med en stor skopa humor!
Vi talade med ett par killar som torrtorkade den Swanbåt de var anställda på. De torkade ALLT med sämskskinn och berättade att denna vackra skapelse var 82 fot lång. Den såg ut att vara en leksak i förhållande till grannbåten... som var enormt stor - kan inte ens gissa hur stor den var. Det får plats en rakryggad, reslig man mellan fördäcket och inre förseglets underkant, dvs innan ens seglet börjar. ...Den heter "Mirabella V" för er som vill kolla upp den. Vi har tyvärr dålig internetuppkoppling där vi nu ligger. Här blir ens egen båt mer lik en optimistjolle och drömmarna svävar iväg högt upp i skyarna. Båtarna drivs i företagsform och de chartras ut regelbundet för otroliga summor.
Anton fick nya simfenor, då den ena av de förra rymde på djupt vatten med dålig sikt och försvann på ett ögonblick... Anton blev lika ledsen för denna förlust, som glad när han fick de nya! De nya var en storlek större än de gamla, och Mats förklarade för Anton att han kunde ha en strumpa på sig tillsvidare för bättre passform, så han inte skulle tappa dem. "-Strumpa? Vad är det för något?!???" Vi har faktiskt inte ens med oss några strumpor, så Anton kunde inte riktigt komma på vad Mats menade och dessutom kändes det nog långsökt för honom att förknippa strumpor med vatten och så varmt och skönt vatten... Han kom dock själv underfund med att - "strumpor är ju det man har på sig i skorna i Sverige!"
Om ni bara visste så gott det smakar med en kopp kaffe efter morgondoppet...Helst skall det avnjutas sittandes längst ner på badplattformen, med benen fortfarande kvar i vattnet... Det fungerar tyvärr inte med te - jag har försökt flera gånger.
När endast en liten slurk av morgonkaffet återstod, fick vi igår plötsligt se två delfiner! De kom in i bukten och lekte mellan de ankrade båtarna! De är fascinerande varelser - så graciösa, tillgivna och ändå så otillgängliga... Strax innan simmade en sköldpadda förbi och vinkade med sina armar (läs fenor!). Underligt att de kommer så nära.
Nu skrivande stund ligger vi ankrade i en totalt skyddad stor lagun, och jag tror at ni kan gissa att vi njuter! Solen gick ner som ett rött eldklot och avlöstes av en vacker fullmåne...Vattnet här i denna lagun, som mer liknar en insjö till storleken, ligger helt spegelblankt. Det känns nästan overkligt, då det annars blåser i alla lägen och det finns ingen knapp att stänga av vinden med...Det tröttar, men det fick faktisk bli montering av sprayhood häromdagen! Ibland vill man ha lugn och ro och det har vi verkligen fått här. Lagunen är omringad av öar och korallrev. Inga vågor eller svall kan komma in här! I helgen går en seglingstävling med Drake av stapeln och dessa förhållanden är perfekta - en ljuv bris och endast små krusningar på vattenytan!
Oplanerat har vi här i lagunen stött på flera båtar vi känner sedan tidigare och återseendet blev glatt och mycket sent...Barnen har fått tränat lite mer på engelska med sina hollänska vänner och det blev en hel massa norska och danska också. Det är tyvärr inte så många barn med på båtarna generellt sett. Vi hoppades att vi skulle träffa fler familjer med barn i liknande åldrar som Wilma och Anton är i, men det fungerar bra ändå, då vi stöter på "gamla bekanta" lite då och då. Barnen har ju dessutom en del kontakt med kompisar, klassen och mor- och farföräldrar via mail, vilket förgyller tillvaron. Tack snälla ni!
Idag har vi dykt ner ett par meter och plockat upp jättestora snäckor, så kallade conch. De är mellan 10 och 30cm på bredaste stället. man kan äta själva snigeln efter tillagning och det smakar enligt bloggens författare mycket gott, men det är en hel vetenskap att tillreda den....till och med värre än att knäcka en kokosnöt innan man lärt sig hur man gör... De som bor här gör ett hål i snäckan och drar ut snigeln med mycket möda och stort besvär. Vår utmaning är nu att försöka få ut snigeln UTAN att skada själva snäckskalet, som är så vackert! Vi har tagit med en conch ombord och imorgon följer den spännande fortsättningen.....
Tack för idag!
Månskenshälsningar
Anne-Sophie & Mats
Wilma och Anton